Separationsångest is a b*tch!

Har märkt att Lily har börjat få en sjukt massa separationsångest. Jäkligt drygt för jag kan knappt vända mig om utan att hon börjar skrika och gråta som att världen är på väg att gå under. :/

Jag fick i alla fall lite hjälp av Henrik idag efter att jag hade diskat med att dammsuga nedervåningen. Han höll Lily sällskap och jag kunde dammsuga utan en massa skrik och gråt. :)

Det blir otroligt spännande och se hur länge hennes ångest ska hålla i sig. Jag menar den 25.e ska jag ju börja plugga och det blir heltid. Har pratat med min studievägledare och det blir 100% och jag känner att Lily är alldeles för liten för att sättas på dagis/förskola redan! Även om det bara är 15timmar/vecka osv så känns de för tidigt. Hon känns för liten och sen då hon blir så otroligt ledsen när jag bara vänder mig om eller går till andra sidan rummet hur fan ska hon må då om jag ska lämna hon på dagis? D: Nej men detta kommer lösa sig för fan. :)

Man måste tänka lite positivt och försöka hitta positiva lösningar på "problemen". Se allt de goda i det dåliga istället för att se allt de dåliga i det goda! ;)