Second time around - Starting our life together.
X-file · 2012-06-12 · 324 visningar
Yup, så min magkänsla var korrekt även denna gång. Jag märkte graviditetens början precis som med min nu 1åriga son.. mina naglar får en näringsförändring, dvs att det blir en inåtbuckla.
Jag köpte ett clearblue och testade den 31/5 och det visade positivt, 3-4veckor. Senaste mensen eller nidblödningen som jag tror att det var, var den 2/5 för det är mycket möjligt att jag blev gravid redan i april, för första barnet hade jag en nidblödning i vecka 7-8 ungefär.
Men skall idag ringa BM som har tid mellan 11-12 och konsultera dem och se om de kan få bukt på mer exakt hur långt gången jag är. :)
Det som tydligast känns annorlunda jämfört med första graviditeten är att jag tidigt började må illa och mår illa, inte så att jag kräks utan bara allmänt illamående som gör att jag inte vill äta och inte tycker om matos.
Dessutom hann min mjölk aldrig ta slut sedan första graviditeten (ammade min son i ungefär 11 månader) så nu håller brösten direkt på att svälla igen.
Det som känns negativit med att vara gravid är att jag precis för 1-2 månader sedan äntligen fått tid till mig själv lite mer så jag hinner träna osv och jag skulle precis börja på en flytande diet i några veckor för att påskynda viktnedgången och öka motivationen, tur att jag ej hann börja, hade kännts förjävligt med missfall pga näringsbrist. Ok, missfall skulle kännas förjäkligt oavsett orsak. Är mer rädd för missfall denna gång då jag inte gått ned kvarstående vikt från förra graviditeten. Vägde ca 82kg då jag blev gravid, och efter förlossningen 97 och det väger jag fortfarande.. men jag går en mil varje dag i väldigt raskt tempo/jogg och jag tänker be om "medicinskt" gymkort.. oroar mig för att min vikt skall skada barnet och att det skulle få missbildningar eller värre. Önskar det bästa för mina ungar och för mig själv.
Plus att denna gång så är min karl, min. Vi har "typ" varit tillsamnmans i 5år. Vi har bott ihop i 2år sedan hade vi komplicerat förhållande i 1 år och sen bodde vi ihop igen och under den tiden blev jag med barn, sedan flyttade vi isär igen pga mognadsbrist och andra privata omständigheter. Och jag var ensamstående med min son och hans far var inte bra på umgänge första halvåret.. men sedan tog han sitt ansvar mer och mer och visade att han utvecklats som individ. Vi har i korta drag haft ett förhållande under hela tiden fast mer eller mindre liksom. Och den 29/4 i år så gjorde vi det officiellt att vi är tillsammans igen och nu söker vi hus men är särbos sålänge och är förväntansfulla inför framtiden.
Jag köpte ett clearblue och testade den 31/5 och det visade positivt, 3-4veckor. Senaste mensen eller nidblödningen som jag tror att det var, var den 2/5 för det är mycket möjligt att jag blev gravid redan i april, för första barnet hade jag en nidblödning i vecka 7-8 ungefär.
Men skall idag ringa BM som har tid mellan 11-12 och konsultera dem och se om de kan få bukt på mer exakt hur långt gången jag är. :)
Det som tydligast känns annorlunda jämfört med första graviditeten är att jag tidigt började må illa och mår illa, inte så att jag kräks utan bara allmänt illamående som gör att jag inte vill äta och inte tycker om matos.
Dessutom hann min mjölk aldrig ta slut sedan första graviditeten (ammade min son i ungefär 11 månader) så nu håller brösten direkt på att svälla igen.
Det som känns negativit med att vara gravid är att jag precis för 1-2 månader sedan äntligen fått tid till mig själv lite mer så jag hinner träna osv och jag skulle precis börja på en flytande diet i några veckor för att påskynda viktnedgången och öka motivationen, tur att jag ej hann börja, hade kännts förjävligt med missfall pga näringsbrist. Ok, missfall skulle kännas förjäkligt oavsett orsak. Är mer rädd för missfall denna gång då jag inte gått ned kvarstående vikt från förra graviditeten. Vägde ca 82kg då jag blev gravid, och efter förlossningen 97 och det väger jag fortfarande.. men jag går en mil varje dag i väldigt raskt tempo/jogg och jag tänker be om "medicinskt" gymkort.. oroar mig för att min vikt skall skada barnet och att det skulle få missbildningar eller värre. Önskar det bästa för mina ungar och för mig själv.
Plus att denna gång så är min karl, min. Vi har "typ" varit tillsamnmans i 5år. Vi har bott ihop i 2år sedan hade vi komplicerat förhållande i 1 år och sen bodde vi ihop igen och under den tiden blev jag med barn, sedan flyttade vi isär igen pga mognadsbrist och andra privata omständigheter. Och jag var ensamstående med min son och hans far var inte bra på umgänge första halvåret.. men sedan tog han sitt ansvar mer och mer och visade att han utvecklats som individ. Vi har i korta drag haft ett förhållande under hela tiden fast mer eller mindre liksom. Och den 29/4 i år så gjorde vi det officiellt att vi är tillsammans igen och nu söker vi hus men är särbos sålänge och är förväntansfulla inför framtiden.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.