Sanningens ögonblick
Nipi · 2009-01-24 · 432 visningar
Ja, nu närmar det sig sanningens ögonblick för min älskade sambo. Vid 20-tiden skall han landa på Sturup, så han borde vara hemma någon gång vid 22 kanske. Tror han är jättefin och brun nu.
Jag å andra sidan flydde kräk-och-bajs-avdelningen igår, tämligen blek om nosen och med kräkpåse i näven. Blev plötsligt ganska illamående under förmiddagen och stack innan det blev värre. Kära kollegan E, som jag jobbade med, frågade direkt, om det inte var något annat än calici. Det var det ju visserligen inte, det visste jag, för det körde oerhört i min mage också. Jag antar att hon inte trodde på mig riktigt när jag sade nej. Hon frågade mig nämligen redan på morgonen om jag hade börjat med rosenrot nu (sade till henne häromdagen, att jag köpt det), varpå jag mumlade något i stil med "nej, inte just nu". Jag är mycket dålig på att ljuga!!! Dessutom är det mycket möjligt, att hon läser detta, haha. I sådana fall får Du ursäkta mig, E, jag vill bara att Agne får reda på det först. Vi kan nog snacka lite hemlis nästa vecka. Även en annan kollega slängde ut en kommentar när vi pratade om en kollegas nyfödde son. "Nu får ni snart sätta igång," sade hon. Jag tror jag klarade henne bättre, när jag sade lite nonchalant "vi får väl se". Till min fördel slapp jag se henne i ögonen. De avslöjar allt hos mig. Och tydligen verkar kvinnor vara som gamar när det "luktar" graviditet.
På hemvägen fick jag förstås stanna bilen och besöka skogen för att tömma såväl magsäck som tarm. Kan inte klaga över hård mage i alla fall... Som tur var, mådde jag inte illa efteråt, varit bara lös i magen och det har blivit mycket, mycket bättre nu. Har kunnat äta och hunden är ordentligt rastad. Det var rätt så skönt att gå, får jag säga.
Imorse trodde jag nästan att graviditetsillamåendet kommit men det var nog min hungriga mage, som försökte tala om att den var väääääldigt tom nu, efter alla diarréer. Nu känner jag mig precis som vanligt. Gott mos, jag får njuta så länge jag kan. Är fortfarande helt övertygad om att när grodden in magen börjat vifta med sina ynkliga små armar, kommer jag att må illa bara av svallvågorna . Men jag läste i en astrologibok att barn i Vågens tecken skall vara rätt snälla och goa, så bebben får gärna göra så jag slipper må illa och spy. Det vore rätt skönt, får jag säga. Men måste man, så måste man. Tiden får visa.
Jag har vuxit ur alla mina BH förutom en. Måste gå och köpa ett par stycken snart. Antar att jag inte har anledning att tro att tillväxten skall stanna här. Jösses, jag kanske får ha E-kupa eller något sen? Brukar vara C... Måtte inte rumpan växa lika mycket... Vilken mardröm! Jag måste nog köpa en crosstrainer illa kvickt. Agne skulle aldrig förlåtit mig, om jag skulle odlat mig en stor häck.
Eftersom jag inte har kommit på något bra sätt för att säga att vi väntar barn, har jag nu gjort den där fotoutskriften som jag tidigare skrivit om. Då får han hitta den själv, själv reagera och prata. Och jag kan bara stå och le lite småkorkat. Det blir bra.
Jag å andra sidan flydde kräk-och-bajs-avdelningen igår, tämligen blek om nosen och med kräkpåse i näven. Blev plötsligt ganska illamående under förmiddagen och stack innan det blev värre. Kära kollegan E, som jag jobbade med, frågade direkt, om det inte var något annat än calici. Det var det ju visserligen inte, det visste jag, för det körde oerhört i min mage också. Jag antar att hon inte trodde på mig riktigt när jag sade nej. Hon frågade mig nämligen redan på morgonen om jag hade börjat med rosenrot nu (sade till henne häromdagen, att jag köpt det), varpå jag mumlade något i stil med "nej, inte just nu". Jag är mycket dålig på att ljuga!!! Dessutom är det mycket möjligt, att hon läser detta, haha. I sådana fall får Du ursäkta mig, E, jag vill bara att Agne får reda på det först. Vi kan nog snacka lite hemlis nästa vecka. Även en annan kollega slängde ut en kommentar när vi pratade om en kollegas nyfödde son. "Nu får ni snart sätta igång," sade hon. Jag tror jag klarade henne bättre, när jag sade lite nonchalant "vi får väl se". Till min fördel slapp jag se henne i ögonen. De avslöjar allt hos mig. Och tydligen verkar kvinnor vara som gamar när det "luktar" graviditet.
På hemvägen fick jag förstås stanna bilen och besöka skogen för att tömma såväl magsäck som tarm. Kan inte klaga över hård mage i alla fall... Som tur var, mådde jag inte illa efteråt, varit bara lös i magen och det har blivit mycket, mycket bättre nu. Har kunnat äta och hunden är ordentligt rastad. Det var rätt så skönt att gå, får jag säga.
Imorse trodde jag nästan att graviditetsillamåendet kommit men det var nog min hungriga mage, som försökte tala om att den var väääääldigt tom nu, efter alla diarréer. Nu känner jag mig precis som vanligt. Gott mos, jag får njuta så länge jag kan. Är fortfarande helt övertygad om att när grodden in magen börjat vifta med sina ynkliga små armar, kommer jag att må illa bara av svallvågorna . Men jag läste i en astrologibok att barn i Vågens tecken skall vara rätt snälla och goa, så bebben får gärna göra så jag slipper må illa och spy. Det vore rätt skönt, får jag säga. Men måste man, så måste man. Tiden får visa.
Jag har vuxit ur alla mina BH förutom en. Måste gå och köpa ett par stycken snart. Antar att jag inte har anledning att tro att tillväxten skall stanna här. Jösses, jag kanske får ha E-kupa eller något sen? Brukar vara C... Måtte inte rumpan växa lika mycket... Vilken mardröm! Jag måste nog köpa en crosstrainer illa kvickt. Agne skulle aldrig förlåtit mig, om jag skulle odlat mig en stor häck.
Eftersom jag inte har kommit på något bra sätt för att säga att vi väntar barn, har jag nu gjort den där fotoutskriften som jag tidigare skrivit om. Då får han hitta den själv, själv reagera och prata. Och jag kan bara stå och le lite småkorkat. Det blir bra.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.