Sanndröm: missfall

Drömde natten mot söndag att jag fick missfall och att jag gruvade mig fruktansvärt för att ringa hem och berätta. Måndag morgon kände jag att något var fel och när jag satt mig på bussen kom smärtan. Började blöda efter ett par timmar. Ringde honom så fort jag kunde, grät förstås, och kände mig skyldig på något vis. Han försökte trösta med att det händer att man blöder tidigt i graviditeten, men jag visste ju att det var slut.

Gick på jobbintervjun, hade inget annat val, tog mig ändå inte hem. Mot eftermiddagen fick jag hemskt ont, men kunde inte låta bli att hoppas att det skulle sluta blöda. Han kom och hämtade mig efter jobbet, arg och besviken. Inte på mig, men på att det gick så här.

Har haft fruktansvärt ont hela natten och förmiddagen. Nu har det släppt lite, kanske har tabletterna börjat verka. Har pratat med barnmorskan som sa att det lät som missfall och att jag får komma och göra ett gravtest sista april. Inget mer. Inget samtal, ingenting.

Oerhört ledsen och besviken. Om det blir någon fler gång önskar jag att jag kan låta bli att hoppas. Men hur lyckas man med det?