sån otrolig lycka

Idag 10:30 var det dags för ultraljud. Var så fruktansvärt nervös fram tills vi väl startade. Pappan hade valt att följa med. Det var riktigt skönt faktiskt. Han t.om hämtade mig o körde mig dit (okej idiotiskt av honom nu när han ska bli två barns pappa att köpa en liten sportbil). När jag fick se lilla pyret sprattla där inne kände jag en sån otrolig lycka och kärlek. Kände aldrig så på de övrig barnens ul. Kände på ul idag som jag kände första gången jag fick hålla i cornelia

[image1]
[image2]