Samuel
Olmis · 2011-06-03 · 783 visningar
Har kopierat texten direkt från min blogg.
http://round-and-round.bloggplatsen.se/2011/06/02/5510557-alskade-samuel/
Idag höll mitt hjärta på att stanna. Jag satt i soffan och ammade Joel. Samuel låg i vaggan och sov ungefär två meter bort. Jag hörde honom kräkas men gick inte dit eftersom jag ju var upptagen med Joel. En halv minut senare såg jag Samuels armar flaxa omkrink, i några sekunder tänkte jag att så brukar han ju göra - bebisar gör så. Men ytterligare några sekunder senare börjar vaggan att gunga och Samuel rullar över till andar sidan av vaggans gungande. Med sina viftande rörelser hade han fått vaggan i gung liksom. Jag förstod att något var fel och lade snabbt som fan ifrån mig Joel som fortsatte att suga i luften, haha... Tog upp Samuel och såg att han hade spya över hela ansiktet och att han var alldeles röd, tårarna rann och stora salivbubblor kom ut ur hans mun. Hans ögon var kolsvarta och han kisade samtidigt som han fäste blicken i mig. Han skrek inte, han kunde inte skrika. Riktigt läskigt! Jag var så nära att skaka om honom, men vet att man absolut inte ska skaka en bebis så istället slog jag honom på rumpan för att få honom att spy/rapa. Det fungerade inte så jag började istället att slå honom på ryggen, hårdare och hårdare för varje slag. Då började han låta lite, men bara lite. Fortfarande mörkröd på hela kroppen. Sen började han ta några små andetag, fast fortfarande märktes det att luftvägarna var ganska igentäppta. Han fick luft var tredje sekund ungefär, vilket är väldigt lite med tanke på hur snabbt bebisar andas. Ja, i vilket fall så började han skrika riktigt till slut, kanske en och en halv minut efter att jag tagit upp honom. Fy fan vad rädd jag var, har nog aldrig tidigare varit så rädd!
http://round-and-round.bloggplatsen.se/2011/06/02/5510557-alskade-samuel/
Idag höll mitt hjärta på att stanna. Jag satt i soffan och ammade Joel. Samuel låg i vaggan och sov ungefär två meter bort. Jag hörde honom kräkas men gick inte dit eftersom jag ju var upptagen med Joel. En halv minut senare såg jag Samuels armar flaxa omkrink, i några sekunder tänkte jag att så brukar han ju göra - bebisar gör så. Men ytterligare några sekunder senare börjar vaggan att gunga och Samuel rullar över till andar sidan av vaggans gungande. Med sina viftande rörelser hade han fått vaggan i gung liksom. Jag förstod att något var fel och lade snabbt som fan ifrån mig Joel som fortsatte att suga i luften, haha... Tog upp Samuel och såg att han hade spya över hela ansiktet och att han var alldeles röd, tårarna rann och stora salivbubblor kom ut ur hans mun. Hans ögon var kolsvarta och han kisade samtidigt som han fäste blicken i mig. Han skrek inte, han kunde inte skrika. Riktigt läskigt! Jag var så nära att skaka om honom, men vet att man absolut inte ska skaka en bebis så istället slog jag honom på rumpan för att få honom att spy/rapa. Det fungerade inte så jag började istället att slå honom på ryggen, hårdare och hårdare för varje slag. Då började han låta lite, men bara lite. Fortfarande mörkröd på hela kroppen. Sen började han ta några små andetag, fast fortfarande märktes det att luftvägarna var ganska igentäppta. Han fick luft var tredje sekund ungefär, vilket är väldigt lite med tanke på hur snabbt bebisar andas. Ja, i vilket fall så började han skrika riktigt till slut, kanske en och en halv minut efter att jag tagit upp honom. Fy fan vad rädd jag var, har nog aldrig tidigare varit så rädd!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.