Samarbete för en gångs skull :)

Hej!

Nu har det hänt något alldeles fantastiskt i min värld. Jag har ju varit sjukskriven i två vecor, idag är första dagen på den tredje, och jag kommer troligtvis att vara sjukskriven graviditeten ut pga att jag är så extremt trött.

men jag har haft tid att umgås med mig själv de senaste veckorna, vilket har lett till att jag har hittat tillbka till lugnet och tryggheten som faktiskt finns inom oss :) Jag har kunnat reflektera litegrann, men mest bara varit i nuet.

Mamma frågade för ett par dagar sedan vad som hade hänt, då jag verkade mycket gladare och helt plötsligt inte bara sa negativa saker om barnets pappa, jag pratade som att jag verkligen ville att vi skulle bli sams och kunna umgås och vara sams för barnets bästa. Jag insåg att jag helt enkelt inte längre var sönderstressad av att få allt i livet att gå ihop utan hade mer kontakt med mina känslor :)

Det har resulterat i att det verkar som att jag och barnets pappa har blivit sams, eller åt minstone kommit en bra bit på vägen för att bli det!!! Vilken underbar känsla! Jag vet att det känske är lite naivt att tro att allt har löt sig efter allt som varit, men jag föredrar att vara glad och lycklig, om så för en kortare stund, än att hela tiden gå och oroa sig :)

Vi verkar till och med vara överens om vad vi vill att bebisen ska heta när den tittar ut! Även om det kan ändra sig på vägen så känns det som ett stort steg. Vi verkar också överens om att han ska bo kvar där han bor (han bor en bra bit här ifrån) då han har börjat plugga på sin hemort, då kommer det troligen inte bli så stora tvister om vårdnad osv till en början!

Just nu känns ändå framtiden ljus!