Så tröttis!
elhamebadi · 2012-03-19 · 372 visningar
Idag är det en sådan där dag som förmodligen kommer sluta med lite snyftande i sängen om hur synd det är om mig. Känslan har redan krupit inpå mig och egentligen finns det ingen anledning att försöka vifta bort den. Bättre att låta den bryta ut än att ha den puttrandes under en längre tid.
Jag är så trött! Egentligen börjar jag skolan klockan halv elva, men måste ändå gå upp 05.30 för att följa med sambon till tåget. Varför? - Jo vi bor uppe på ett berg och i dagsläget är det omöjligt för mig att ta mig ner för den utan smärta i bäcken och fogarna. Då jag inte har körkort så blir detta det enda alternativet för mig på veckodagarna. Men vi har bestämt oss att börja ta bilden till skola och jobb när jag går in i vecka 38. Känns tryggare att ha bilen om något skulle hända.
Folk frågar mig hur länge jag hade tänkt att gå till skolan och svaret har varit givet: - Tills vattnet går. Men ju längre jag går in i graviditeten, desto mer rubbad blir sömnen och med tanke på när jag går upp så känner jag mig av helt naturliga skäl som en zombie vissa dagar. Idag är en sådan dag.
I allt detta så har jag ett specialarbete som jag ska bli klar med och en utbildning som jag ska ha ett intyg på att jag har gått under två år. Då utbildningen är på en folkhögskola så innebär detta att jag har obligatorisk närvaro måndag-fredag och all tid jag missar kräver dem att jag ska ta igen. Så klart vill jag ta igen så lite som möjligt när bebisen har kommit, så därför pallar jag mig hit fastän jag egentligen inte orkar ibland (som idag).
När jag ändå är i farten med att klaga på min ganska så stressade tillvaro så kan jag tillägga att jag håller på att skaffa mig körkort som jag mest av allt hade velat ha nu. Men jag har accepterat att jag inte är en superkvinna och har tillsammans med min sambo kommit överrens om att vi tar det efter förlossningen. Och hur det går, det vet bara Gudarna :)
Nåväl...nu känns det lite bättre för mig ialla fall. Hoppas att jag inte sprider denna olustiga och dåliga energin till er andra bara! Förövrigt är allt bra...hahah...jag är fortfarande tacksam, lycklig och förväntansfull över allt som håller på att hända. I slutändan är det ju det jag kämpar för. Bara det att jag behöver pysa lite ibland.
Kram på er!
Jag är så trött! Egentligen börjar jag skolan klockan halv elva, men måste ändå gå upp 05.30 för att följa med sambon till tåget. Varför? - Jo vi bor uppe på ett berg och i dagsläget är det omöjligt för mig att ta mig ner för den utan smärta i bäcken och fogarna. Då jag inte har körkort så blir detta det enda alternativet för mig på veckodagarna. Men vi har bestämt oss att börja ta bilden till skola och jobb när jag går in i vecka 38. Känns tryggare att ha bilen om något skulle hända.
Folk frågar mig hur länge jag hade tänkt att gå till skolan och svaret har varit givet: - Tills vattnet går. Men ju längre jag går in i graviditeten, desto mer rubbad blir sömnen och med tanke på när jag går upp så känner jag mig av helt naturliga skäl som en zombie vissa dagar. Idag är en sådan dag.
I allt detta så har jag ett specialarbete som jag ska bli klar med och en utbildning som jag ska ha ett intyg på att jag har gått under två år. Då utbildningen är på en folkhögskola så innebär detta att jag har obligatorisk närvaro måndag-fredag och all tid jag missar kräver dem att jag ska ta igen. Så klart vill jag ta igen så lite som möjligt när bebisen har kommit, så därför pallar jag mig hit fastän jag egentligen inte orkar ibland (som idag).
När jag ändå är i farten med att klaga på min ganska så stressade tillvaro så kan jag tillägga att jag håller på att skaffa mig körkort som jag mest av allt hade velat ha nu. Men jag har accepterat att jag inte är en superkvinna och har tillsammans med min sambo kommit överrens om att vi tar det efter förlossningen. Och hur det går, det vet bara Gudarna :)
Nåväl...nu känns det lite bättre för mig ialla fall. Hoppas att jag inte sprider denna olustiga och dåliga energin till er andra bara! Förövrigt är allt bra...hahah...jag är fortfarande tacksam, lycklig och förväntansfull över allt som håller på att hända. I slutändan är det ju det jag kämpar för. Bara det att jag behöver pysa lite ibland.
Kram på er!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.