Så rädd nu...

Min man och jag ligger här och väntar på ny scanning sedan gårdagens ingrepp på tvillingarna och mig. Tyvärr fick jag värkar efter operation och de har inatt gjort allt för att försöka stoppa dem. Har haft värkstoppsdropp i snart 36 timmar. Barnen har fått cortison till sina lungor i skyndsam fart redan i Lund för att lungorna snabbt ska mogna till. Tyvärr säger vår operationsansvariga underbara läkare här att de inte klarar att plockas ut nu i det dåliga tillstånd de befinner sig, främst den ena då..

Igår fick jag en rumskamrat på rummet. Hon hade gått igenom det vi nu går igenom med sina tvillingar, varav den ena var död på scanningen dagen efter. Då satte mina värkar igång!!! Hon var så fin som delade med sig av sin smärta men det var för svårt att höra att hon nu kommer att föda båda sina tvillingar- en som lever och en som varit död i många veckor.

Jag har bett hela natten och jag hoppas hoppas hoppas att båda lever idag. Min man och jag vi kämpar ihop nu i rädslan. Han är mitt allt! Vet inte hur jag/vi ska klara detta om det går som värst.

Det värmer mitt trasiga hjärta med alla fina kommentarer jag fått av er här efter gårdagens inlägg. Tack FINA mammor därute! Jag önskar er allt GOTT! Era tankar och gjord hjälper oss just nu ska ni veta! <3<3<3