Så lycklig!

Hade besök av hemhjälpen idag och eftersom det gått så bra att vara utan henne i två månader så kör vi nu på att hon bara kommer en gång/månad istället för en gång/vecka. Hon tyckte att tösen börjar bli så låååång och smaaal, tösen går ju och springer rätt mycket så babyhullet börjar försvinna, vilket vi även fick se på läkarens vikt/längd kurva igår, längden har skjutit iväg.

Vi satt och lekte med tösen en stund innan vi gick ut och gå. Tösen visade upp allt hon lärt sig och gick runt och ropade "aaaaajä" och sa "usch" och "äsch" :) tösen lekte hund, sprang runt och flåsade och bjöd oss på många skratt, OJOJ så härlig min lilla tös är!

Vi gick vår vanliga runda, pratade, pratade och pratade. Hemhjälpen tyckte att vi gör helt rätt som inte säger åt våra föräldrar att vi faktiskt ska bygga huset vi vill ha, vårt drömhus. Våra föräldrar tycker vi har valt helt fel hus, neeeej, man ska ju inte ha 1½plans hus, nej men herregud, helt fel att ha TRE sovrum, vi är ju bara tre personer så det räcker med ett hus med tre rum och kök. Nej, hemhjälpen sa att vi gör helt rätt, det är ju VI som ska bo i huset, vi ska tycka om det och vi kommer ju helt säkert att skaffa flera barn, vi kan ju alltid sälja huset när vi blir gamla och vi bara behöver två - tre rum och kök.

Och jag har ju varit så osäker på om vi gör fel när vi har barnvakt några gånger/vecka för att jag och sambon vill på gym, sambons mamma brukar komma hit efter att tösen somnat så sitter hon här och gör ingenting medan jag och sambon tränar. För mig har det känts fel på samma gång som jag njuter av att få sticka hemifrån och träna, men hemhjälpen sa att det är viktigt att jag och sambon får egentid, fast vi inte pratar med varann när vi tränar så är det ändå viktigt att vi får vara oss själva en stund - utan tösen. Så jag antar jag kan fortsätta träna med sambon med gott samvete :)

Och innan hemhjälpen åkte iväg till nästa ställe öste hon beröm över mig, jag blev så rörd så jag nästan satte igång och tjöt :) det är underbart att få höra att man är en bra mamma! Hon sa att hon njuter av att få komma till oss, få se hur vi sköter allt och att få se hur lyckliga vi är, hur bra jag tar vara på allt med tösen, hur jag uppmuntrar henne och berömmer henne för sina framsteg, hur jag kan sitta och leka med henne och hur jag orkar med allt fast jag oftast bara sitter hemma och gör ingenting medan mina vänner är ute och lever livet.

Men en sak kan jag allt säga, jag skulle aldrig, aldrig, aldrig någonsin önska mig ett annat liv än det jag har nu! Tösen, min lilla fina Adela är det bästa jag har, jag skulle aldrig byta det liv jag har nu mot det liv mina vänner lever. Jag älskar min sambo fast jag blir alldeles galen när han vill sova så nära, så nära, jag älskar min tös fast hon gör mig alldeles galen ibland. Det är mitt liv - DE är mitt liv. Min familj. Ibland glömmer jag hur bra jag egentligen har det och bara vill få sticka ut och testa på utelivet, men nej, det är inget för mig. Det är tråkigt, jag sitter hellre och umgås med min fina familj, ta tillvara på tiden med tösen - så liten som hon är nu blir hon aldrig igen.

Det är härligt att se henne utvecklas, höra hur hon lär sig nya ord, se hur hon lär sig nya saker och när hon vill mysa med en, pussas lite, kramas och bara mysa, det händer inte ofta och därför blir jag alldeles lycklig varje gång. Oj, vad jag älskar min lilla tjej!