Så ledsen :(

Fick inte träna speciellt länge. Har nu fått ge upp, sluta. Ååh!

När huvudet är dumt får kroppen lida, men jag kunde då inte tro att min kropp skulle få lida såhär länge. 2006 passade jag på att sätta mig upp på en knäpp häst, när jag var uppe i sadeln skenade hon direkt iväg, bockade och höll på så jag ramlade av, foten fastnade i stigbygeln och jag släpade några hundra meter efter en häst medan jag blev sparkad mellan benen. När foten lossnade från stigbygeln hoppade hästen upp på mig, en brodd grävde sig ner i mitt ben och jag har ett ärr kvar. Nu är det inte just det benet som plågar mig. I den fot som satt fast sträckte jag ledbanden, läkarna sa att det var en "lätt stukning" och jag kan gå hem. GÅ? HEM? Eeh. Nej, jag fick kryckor som jag fick ha en vecka, ännu en månad senare gick jag med kryckorna. Det var december 2006. Det är 6 år sedan. 6 år är en lång tid, men jag har ännu ont. Påbörjade träna ordentligt för några veckor sedan och förra veckan fick jag dendär känslan av att något skulle vara i kläm i foten, det gör ont. Nu gör det även ont där jag sträckte ledbanden. Syrran sa åt mig att jag ska stretcha och hjälper inte det måste jag väl opereras. Nu vill jag ju inte åka till läkare och betala för att få höra att det inte är något fel. För det är ju det de säger "det är inget fel". Varför har jag då ont?

2007 körde jag cross, ner i diket och jag hörde en rejäl smäll. Smällen trodde jag kom från crossen men det var min arm som gick av. När jag försökte stiga upp skrapade benpiporna mot varann och armen vek sig, då kom smärtan. Blev en vända till sjukhuset, låg på akuten i 7 timmar och dagen efter till sjukhuset över 100km hemifrån och opereras. Axeln ur led, överarmen bruten - strax under axeln. Spikar in i armen och ja. Behöver jag säga mer än att jag har fruktansvärt ont än idag? Syrran sa att jag får leva med det eller så kanske jag blir opererad igen. Jag har varit till läkare en gång med axeln efter det "inget fel" fick jag höra. Jotack, inget fel och jag känner när något skrapar i min axel? Det gör ont. Jag kan inte lyfta armen rakt upp eller räcka ut armen rakt åt sidan - höger arm är det. Att bära runt på tösen i hundranittielva timmar gör ONT. Att träna gör ont. Att göra ingenting gör ont. Jag vill inte ha ont men jag vill inte betala för att höra att ingenting är fel.

Idag är en sån dag då allting gör extra ont, jag har lust att lägga mig ner och tjuta som en liten unge men jag vet att det inte tar bort smärtan. Andra dagar kan jag leva med smärtan men nu när pappa sagt åt mig att sluta träna som jag gör och gör andra saker istället så blir jag lite extra ledsen.

Idag tycker jag synd om mig själv, men jag tycker jag får göra det ibland när jag annars kan leva så bra utan att klaga så mycket över smärtan. Men just idag önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden, jag skulle då spola till 12.12.2006 och byta häst. Jag skulle spola tillbaka till 14.09.2007 och stanna för att kolla på mobilen, då skulle jag inte ha ont idag och jag skulle inte ha fula ärr på min axel, min högra axel skulle inte heller vara så mycket längre ner än den vänstra.

Och jo, jag vet att andra oxå har fruktansvärt ont, men vad hjälper det mig? Min smärta gör inte mindre ont bara för att även andra har ont.

Och som sagt, jag vet vad läkarna säger. Inget är fel. Allting är normalt. Men här finns det bara dåliga läkare, inget är någonsin fel och det vill jag inte betala mycket för att få höra. Inget är fel, men det skrapar i min axel. Inget är fel men jag har ont i min fot utan att jag gör något konstigt.