så jävla förbannad

Har haft magsjuka i tre dagar, helt jävla slut i kroppen. Idag orkade jag äta lite när sambon kom hem och så kände jag mig såpass ok att jag ställde mig och bakade kakor och underhöll ungen medans sambon sov en stund efter jobbet. Sen ringer hans telefon så jag får ta på Simon pyjamas och byta blöja fast jag är sådär skakis i kroppen som man är efter magsjuka, känns som om alla muskler har förtvinat. Blandar välling och då lossnar locket och välling över hela jävla golvet. Ropar på sambon, inget svar... Får slänga av mig kläderna som är täckta med välling och börja torka golvet. Ropar igen att jag vill ha hjälp. Då kommer han in, fortfarande pratar han i telefon, säger inget till mig utan tittar bara på. Sen går jag och lägger mig på soffan för jag är helt slut och tänker men då gör han väl ny välling i alla fall för Simon står och skriker. Nä han går in på toa och fortsätter prata i telefon så jag får upp igen och göra välling och gå upp och lägga Simon. Har jag helt fel som förväntar mig någon slags avlastning när jag har varit sjuk? Sen kommer han och frågar vad jag tänkte att han skulle göra för han hade ju fullt upp med att hålla Simon från att gå i vällingen. Gör bara nåt för helvete tänkte jag eller lägg åtminstone på telefonen och säg jag ringer om en stund. Vet inte vad det är men efter att Simon föddes så blir jag så jävla arg när jag väl blir arg, vill slå saker i väggen, slänga grejer omkring mig. Nu tänker jag inte resa mig från soffan resten av kvällen och sambon kan ju bara glömma att han får en enda kaksmula!