Så jag försvann efter ett brutalt missfall
stinastump · 2013-06-10 · 513 visningar
Så den 12 januari började jag blöda smått, det bara fortsatte och blev värre..Envisa jag ville inte åka till läkaren men när det forsade så pass så att man blödde igenom 3 stora bindor och 2 tjocka handdukar på mindre än 15minuter blev min partner orolig och ringde min mor när jag låg halvt medvetslös, när han börjar prata om att ringa ambulansen vaknar jag till och skriker NEJ..Så det blev ingen ambulans, nu på efterhand vet jag att det var väldigt dumt gjort men men..
På måndagen var det bara att inse att mitt lilla liv var borta men jag blödde fortfarande en del vilket oroade alla i min släkt och vänner samt min partner speciellt..Så jag fick väl ta och åka till gynmottagningen, där berättade dem att min lilla sak i magen var fortfarande kvar, och för att undvika att jag förblödde så ville dem göra en akut skrapning..så där låg jag i en säng på BB/gynvårdavdelning..inte nog med att jag förlorat min lilla utan jag låg på en avdelning där det gick runt en massa nyblivna mammor. Det kändes för jävligt. Till råga på allt blev jag osams med en sjuksköterska som kränkte mig så fruktansvärt.
Jag hade varit hos BM på torsdagen innan helgen och tagit mitt hb osv, vilket låg på 135, på måndags em låg det på 56 så ni kan ju tänka er hur mycket jag förlorat..dem döpte mig till snövit på den avdelningen jag var på.
Efter detta levde jag i förnekelse om att något gått fel, visst jag var ledsen till och från men allt händer för en orsak är vad jag intalade mig, samtidigt hade jag inte tid till att fundera på detta så mycket utan det var full rulle i skolan (sista terminen på uska utb) men jag var sjukskriven så mycket så jag hamnade efter extremt mycket, jag slet arslet av mig för att komma ikapp samtidigt som man har ett lågt hb samt ett blodtryck på 95/54 gjorde mig extremt trött. Men jag klarade mig igenom det tack vare mina underbara lärare.
Jag skulle egentligen bara ta cellprov hos min BM i början av maj, jag klagade på att jag fortfarande var så trött så hon ville att jag skulle kissa i muggen, sen började hon fnittra och sa att jag var gravid igen..var inte planerat utan jag och min partner hade oskyddat sex en gång lite över en månad efter missfallet, och nu är jag gravid i vecka 13+3 eller något sånt, eftersom jag inte fick mens mellan så fick jag åka på VUL så fort jag fick reda på att jag var gravid för att bland annat kolla vecka samt om det levde, för jag hade sådana mardrömmar efter vad som hänt sist.
Det var min lilla berättelse, jag vet att min lilla krabat lever och kan inte vänta tills 15 juli då jag ska få se han/hon igen =)
På måndagen var det bara att inse att mitt lilla liv var borta men jag blödde fortfarande en del vilket oroade alla i min släkt och vänner samt min partner speciellt..Så jag fick väl ta och åka till gynmottagningen, där berättade dem att min lilla sak i magen var fortfarande kvar, och för att undvika att jag förblödde så ville dem göra en akut skrapning..så där låg jag i en säng på BB/gynvårdavdelning..inte nog med att jag förlorat min lilla utan jag låg på en avdelning där det gick runt en massa nyblivna mammor. Det kändes för jävligt. Till råga på allt blev jag osams med en sjuksköterska som kränkte mig så fruktansvärt.
Jag hade varit hos BM på torsdagen innan helgen och tagit mitt hb osv, vilket låg på 135, på måndags em låg det på 56 så ni kan ju tänka er hur mycket jag förlorat..dem döpte mig till snövit på den avdelningen jag var på.
Efter detta levde jag i förnekelse om att något gått fel, visst jag var ledsen till och från men allt händer för en orsak är vad jag intalade mig, samtidigt hade jag inte tid till att fundera på detta så mycket utan det var full rulle i skolan (sista terminen på uska utb) men jag var sjukskriven så mycket så jag hamnade efter extremt mycket, jag slet arslet av mig för att komma ikapp samtidigt som man har ett lågt hb samt ett blodtryck på 95/54 gjorde mig extremt trött. Men jag klarade mig igenom det tack vare mina underbara lärare.
Jag skulle egentligen bara ta cellprov hos min BM i början av maj, jag klagade på att jag fortfarande var så trött så hon ville att jag skulle kissa i muggen, sen började hon fnittra och sa att jag var gravid igen..var inte planerat utan jag och min partner hade oskyddat sex en gång lite över en månad efter missfallet, och nu är jag gravid i vecka 13+3 eller något sånt, eftersom jag inte fick mens mellan så fick jag åka på VUL så fort jag fick reda på att jag var gravid för att bland annat kolla vecka samt om det levde, för jag hade sådana mardrömmar efter vad som hänt sist.
Det var min lilla berättelse, jag vet att min lilla krabat lever och kan inte vänta tills 15 juli då jag ska få se han/hon igen =)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.