Så har man ingen pappa

Nej för så länge jag känner det jag känner vill han inte veta av mig. Och tydligen måste jag vara riktigt sjuk som kan anklaga honom för något sådant. Och jag har krossat hans hjärta fullständigt. Tack pappa. Jag gjorde allt jag kunde för att försöka bevara vår relation på ett eller annat sätt. Skrev ordagrant att jag inte ville säga upp kontakten helt utan istället försöka hitta ett sätt som fungerar. Men nu är det skit samma vad han har gjort förr för nu vet jag hur han verkligen är och nu är jag inte längre så säker på att jag någonsin vill ha kontakt med honom igen. Intressant att det är jag som har upplevt övergrepp av honom och ändå kämpar till mitt yttersta för att få vår relation att fungera men så är det HAN som i slutändan säger upp kontakten. Som jag alltid har vetat är han ett omoget as men mitt naiva jag fortsatte att hoppas på en förändring, nu får det vara nog. Drygt nog är min samtalskontakt semesterledig enda till augusti och jag skulle verkligen behöva ventilera lite tankar och vill inte alls börja om från början med nån annan kontakt. Det som är det allra tråkigaste är att jag har två småbröder på idiotens sida som fortfarande bor hemma. Dem vill jag definitivt inte förlora kontakten med.

Nej jag är ärligt talat riktigt förbannad på hans omogna beteende och måste nu sluta skriva innan jag exploderar eller nåt