rutten dag!

känns som inget är på vår sida.. jag är nog säkert helt barnslig nu men... så känns de iallafall..

bara för mig att acceptera att huset kommer inte bli vårat.. och egentligen är det okej det är situationsmässigt allting skiter på sig..

sambon och jag främst sambon ville inte ha större ålderskillnad på våra barn är 2.. jag e lugn bara det är under 3... nu är olivia redan 1½ snart... så 2 års gränsen är föbi sambon vill nu att det är max 2½... så någon månad har vi tid på oss ännu... men sen till ett större problem..

vi bor stort.. JO 85kvadrat men när det är en jävla 2a som är avlång och dåligt planerat! att klämma in 2 barn här går om vi prioriterar om lite och möblerar om.. men om vi skaffar en till betyder det att jag är hemma ännu längre och kommer inte få en fast tjänst på flera år ännu...... vilket skjuter upp vårat husköp ännu mera om det inte sker ett under.. även om vi får ett lån e jag inte säker på att jag vill ha de om de kommer vara jobbigt att betala av de varje månad!

usch vad allting skall kännas jobbigt... kan det inte bara vara enkelt! jag tycker inte att olivia skall fara på dagis ännu.. därför far jag inte ut och jobbar och kanske möjligen skulle få fast tjänt före nästa barn kommer.. dessutom är det ännu svårare att hitta jobb i denna skitkommun!

att prata med sambon går ju inte heller... han säger bara vi ser hur det bli.. ååååh vad jag kan hata det uttrycket.. kan vi inte diskutera detta nu så vi har en liten plan på vad vi kommer göra inom 3 år minst! men neej.. det skall vara jätte svårt!!!

hoppas på en bättre dag imorgon med bättre svar.......