RUL imorgon.

Undrar om det är normalt att vara såhär nervös. Har nästan övertygat mig själv om att bebisen är död (har ju inte känt den än, tror jag). Ser framför mig hur jag chockat börjar gråta, och hur jag senare sjunker in i en depression och super ner mig. Eh... ja, det positiva med att vara så absurt överdramatisk är att man iaf kan garva åt sina störda framtidsscenarion. Nu får jag ge mig! Det blir bara värre av att sitta och tänka. Ska baka lussekatter med mamma och lillebror strax, då blir det nog bättre :)