Rädslor

Jaha, man läser så mycket om graviditetens alla symptom och risker för missfall att man helst vill krypa ihop i fosterställning och aldrig stiga upp igen.,

som jag skrivit tidigare, jag är otroligt rädd för att det ska vara nå fel på bebben, så rädd att ett tidigare vul skulle bokas men i slutändan kunde jag inte göra det bara för att jag är rädd att det ska visas nånting dåligt., jag vill gärna stanna i min lyckliga graviditetsbubbla så länge jag kan.,

mindre glad är jag faktiskt att igår (8+2) upptäckte att jag inte har lika ömma bröst motför tidigare veckor - kanske ett tecken på att fostret har dött?! Jag har dock kvar den galet tunga tröttheten, känslan i ljumskarna och illamåendet då jag inte ätit på några timmar., Ååh tänk om något vore fel?! Jiieses jag som väntat så länge på den här tiden i livet..

bla la bla jag känner verkligen hur jag vräker ur mig allt nu men kan dagboken hjälpa mig att tömma tankarna här och sen ha möjlighet att vara lite gladare irl så är det ju värt det,

..to be continued..