rädd och som ett frågetecken men glad ändå?

Allt är så knepigt är rädd, ska till UM(ungdomsmottagningen) idag coh fråga om dom kan ta ur min stav i armen hoppas på idag men är så rädd för det då det gjorde ont då dom satte in den så¨hoppas dom bedövar med något hoppas inte på plåster för dom funkade inte sist.

Men är glad med:) pratade med älskling igår kväll (tyck vad ni vill om detta jag nu skriver) om det visar sig att ajg inte är gravid om vi kan försöka igen och det fick jag inget riktigt svar på men han sa att han ville gärna men är rädd för att inte vara mogen eller redo för det och att han är rädd för vad våra familjer kommer säga.

Jag är ju 17 och han 21. Men vi båda vill gärna skaffa barn med varann, har vart ihop 2 år och en dag nu och snart förlovade 1 år.

Och jag är redo och mogen för det då jag tagit hand om min minsta bror från att han var nå månader tills han var 5 år. + att jag tagit hand om mina två syskon som är tvillingar från att dom var nästan 10 tils dom var 13 och ajg var 11 då allt började och jag fick ta hand om mina syskon fast mamma varken jobbade elelr var alkis pappa fanns här han med men han gjorde heller inget fram tills jag nästan blev galen av allt och socialen blev inblandad, mina syskon som är tvillingar flyttade till våran moster och mamma kastades ut. Varken pratar eller knappt träffar mamma för jag vägrar göra det och det ska mina barn slippa också och jag skriver om detta här för jag tycker andra ska veta och förstå varför jag vill ha barn nu och på hur mitt liv har varit. Och att jag vart vuxen sen jag var 12 år.

kram på er alla