Räcker inte till

Jag känner mig som världens sämsta mamma. Bara för att jag inte orkar. Orkar ju ännu mindre nu när jag är gravid. Kom hem efter att ha lämnat sonen på dagis och sov i TRE! timmar :S Så trött.

Känns som jag bara skäller och ryter åt stackars Benjamin hela tiden. Han är JÄVLIGT jobbig just nu. Det är åldern, han ska trotsa och testa, 2års trotsen verkar ha kommit några månader för tidigt.

Jag vet att det inte hjälper att skälla, han är liten och förstår inte bättre. Men jag tycker att efter 311 nej till samma sak borde lixom ha gått in under skallbenet på honom? Men icke.

Det hjälper inte att visa lugnt och förklara hur man kan göra istället, han blir tvärarg ändå och fäktar med armarna. Vägrar att lyssna.

Jag är så trött så det blir att jag ger tillbaka på samma sätt. Vilket inte är rätt, jag vet det. Man kan inte bekämpa eld med eld.

Tex när han bits (det är bara mig å sambon han biter) så biter jag tillbaka, men då skrattar han bara. Märker att jag blir mer och mer hårdhänt tyvärr, vilket säkert ökar på det hela :( Måste försöka bryta mönstret på något vis.

Får inget direkt stöd av min sambo heller som bara sitter vid sin jävla dator jämt. Så jag måste ju tjata på honom jämt oxå.

På dagis är ungen hur snäll och glad o go som helst, de fattar ingenting när jag säger att han är skittrotsig och större delen av dagarna hemma ligger och skriker på golvet.

Jag vet att han bits, rivs, slåss och nyps av frustration, han har inte ordförrådet att säga varför han är upprörd. Dock är han ju upprörd av ingenting tycker jag? Hur kul är det att starta dagen med att han det första han gör när han vaknar är att bita sin pappa i huvet? Eller när han kommer och bankar på en med en såndär brio-tågräls.(jättekul att vakna av att få en sån i huvet) Det gör ju ont och det är klart man blir förbannad. Jag vet inte hur man ska tackla det?

Han skiter ju totalt i om man lugnt säger att så gör man inte, man klappar snällt etc eller om man ger honom en utskällning så tussarna flyger lixom. Inget hjälper.

Behöver inga moralpredikningar, jag vet att vi är inne i en dålig cirkel. Jag sitter och bölar för fullt just nu. För att jag inte orkar något. Hoppas jag har fått lite energi från middagsluren jag tog. För snart ska jag gå och hämta monstret på dagis igen. Försöker ta ett djupt andetag och ta det från början, försöka vara positiv....

Ska försöka prata med min sambo oxå (när vi inte är mitt uppe i det) typ att han kan ju faktiskt leka med honom när jag lagar mat etc för jag kan inte göra två saker samtidigt...