Psykfall

Okej...får väl börja med att förklara situationen.

Träffade mixx x för någgra år sedan och vi blev tillsammans då...

Efter en månad läste han upp ett hel tokigt mejl som handlade om hur dåligt en människa mådde och att hon skulle ta sitt eget liv. Hon beskrev i mejlet vad mitt x skulle göra på hennes begravning, vilka han skulle bjuda och vilken musik som skulle spelas. Alltså det hela lät väldigt tokigt och jag blev lite irriterad. Det visade sig att det var hans MAMMA som skrev det!

Ännu värre tänkte jag då! Hur kan en mor skriva sådana mejl till sin son?

Efter det mejlet tänkte jag att jag inte skulle lägga mig i det men att jag skulle ändå hålla ett öga på människan.

Med tiden blev det bara värre. Hon ringde varje dag till honom, grät och beklagade sig, hennes liv var så himla svårt. På dagarna när vi båda var på jobb kunde jag få telefon samtal ifrån henne till mitt jobb, då blev man verkligen fundersam på vad som hände egentligen. då hade hon inte fått tag på sin son och jag svarade bara att han jobbar väl! Jag hade själv inte snackat med honom för JAG JOBBADE! Precis som han.... vi brukade prata när vi hade jobbat klart och kom hem liksom....

När hon sen började ringa sent på kvällarna som blev allt senare och senare med varje gång, då fick jag nog. Hon ringde och begärde att mitt x skulle bara hoppa ifrån allt och åka till henne och göra det hon ville. Mitt x var så känslomässigt förstörd att det blev problemer hos oss... han kunde sitta i ett hörn och gråta... och jag tittade på och tänkte "en vusen man som sitter och bölar, vad fan händer"

Jag försökte få honom att inse hur illa han blev behandlad av sin egen mamma! Att det inte var rätt alls.... att hon borde söka hjälp och att han egentligen inte kunde göra något.

Jag var tvungen att tänka på mina barn så till slut sa jag bara att han fick välja. Antingen fortsätter han sin relation till sin mamma på det viset och då gör vi slut (för jag ville inte ha en sådan ostabil människa nära mig och mina barn) eller så fick han ta avstånd och hoppas att hon sökte hjälp. Jag menade hela tiden att han skulle ha relationen på HANS vilkor, inte hennes. Hon uppenbarligen förstod inte vart gränserna låg och han kunde inte stå emot henne.... och jag pallade inte med sådant drama i mitt liv!

Det slutade med att vi kämpade i 3 år med att bli av med henne!

Hon trakaserade oss via sms, telefonsamtal och mejl. Hon började även trakasera mina familjemedlemmar! Inte klokt alls!

Som gjorde att jag bara ännu mer ville bli av med henne...

Vi fick byta r flera gånger om, ha hemliga nr och hemlig adress. Byta mejl och blockera henne på facebook flera gånger (hon gjorde bara ny varje gång) Till slut fick vi ro.... och jag pratade om att det vore bättre om han hade relationen på hans vilkor... alltså ringde henne när HAN kände för det och inte när hon trakaserade honom. Ett psykfall är hon allt!!

När jag blev gravid blev jag väldigt orolig över hur han skulle göra med sin mamma! Inte en chans att jag vill ha henne nära mitt barn!!!! Efter all skit man fått stå ut med dom senaste 3 åren är hon inte välkommen i mitt barns liv! Tyvärr!

När jag och S gjorde sen slut lovade han mig att han inte skulle falla tillbaka till deras relation för då blir han känslomässigt förstörd all over again.... han blev ju en helt annan människa efter att han "stängde ute" henne. Men så fick jag reda på för någon dag sedan att han kontaktat henne i MARS.... varför sa han inget till mig??? Vi var ju ihop då!

Jag trodde vi var tillsammans i detta förhållandet och att sådana beslut skulle han iaf kunnat berätta för mig om eller tala om i vilket fall som helst. Ha mig med i det.... och sedan spenderade hon jule här i Norge!

Hur i helvete kunde han bara på en kvart tillåta henne tillbaka i sitt liv såhär mycket??? Varför kämpade han att bli av med henne dom senaste 3 åren då???

Nej jag känner mig så himla sviken på alla sätt och vis! Lurad!

Han fick ju själv höra från sina familjemedlemmar att hon inte ar riktigt klok och att hon fått anmälan på sig från andra i hans familj. Så det var inte bara jag som tyckte hon var jobbig, människan är ju ett psykfall!!

Men hela detta året har jag känt att något var konstigt med honom.

Så det förklarar en hel del....

Nu känner jag bara att jag vill att han försvinner tillsammans med henne!

Ska han ha sån bra relation till henne men skiter i mig så då får det va så!

Inte en chans att hon kommer nära mig och mina barn! Då polisanmäler jag henne! Jag litar inte på en människa som skriver sådana mejl flera gånger om, om att hon ska ta sitt eget liv! Hon får söka hjälp!

Det värsta är att S börjar också skriva sådana mejl och bete sig precis som hon när hon väl har kvävt honom med sina psykattaker....