Psycho-bitch from Hell.

När jag försöker se mig själv utifrån så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har förvandlats till ett chokladkrävande pms-monster vid namn PsychoBitch from Hell. Jag stör mig på precis allt. Vi har till exempel ingen choklad hemma (!). Bara en sån sak. Sen stör jag mig extremt mycket på tönten i Bauhaus-reklamen som ber om ett handtag. Jag stör mig på hur mitt tangentbord låter när jag skriver på det, att tevattnet tar såååååå lång tid att koka upp, att vi fortfarande inte har någon mjölk hemma för att jag struntade att gå förbi affären trots att jag ändå var ute och gick (jag kan alltså inte ens dämpa mitt chokladsug med O'Boy), att jag är tjock, att bebisen inte kommer, att jag inte tycker att någonting är roligt. Jag stör mig till och med på mig själv och hur deppig, frustrerad och otålig jag är. Alltså, hur illa är det när man stör sig på sig själv? Snacka om ond cirkel. Jag skulle vilja göra som folk säger, passa på att göra något roligt när jag ändå har tid över till det. Problemet är att just nu finns det ingenting som känns kul. Jag fattar att jag måste verka jättelöjlig, för när jag själv tänker på hur det här låter så blir det nu nästan lite pinsamt, men jag kan liksom inte rå för det.

Jag mådde faktiskt lite, lite bättre efter halvmilspromenaden. Det blir nog en till lite senare, för jag känner hur humöret sjunker igen för varje minut som går. Kanske måste hitta en längre runda?

Däremot har jag kommit fram till att ta en dag i taget och se om det funkar. Så typ: "näe, ingen bebis idag heller. Imorgon kanske?". 4:e mars ger jag bebisen till för då blir ettårsdagen på en lördag och det blir ju smidigt för då kan alla komma på ettårsfika. Jag har helt enkelt börjat tänka praktiskt. Vilket är vansinne, men okej. Nu kör vi på det. 4:e mars är nytt BF.

http://puxish.blogg.se