Problem som skaver

Det är återigen min pappa som spökar i mitt liv... Sen jag berättade för honom att han ska bli morfar så har han inte sagt ett ljud. Inte ett ljud självmant iallafall...

Igår va det avslutning för min lillebror och jag mamma, pappa och sambon var där. Mamma hade lovat mig att inte ta upp ämnet eftersom att jag vill se när han själv ska ta upp det. Men igår när jag tog av mig jackan kunde inte mamma låta bli att kommentera den lilla kulan inför pappa. Då det inte blev någon reaktion vände hon sig mot honom och sträckte fram handen och sa : Grattis, du ska bli morfar jag ska bli mormor!

Reaktion....noll........

Mamma tystnar för en stund och byter sedan ämne då jag frågar henne om hon ska låta honom komma undan så lätt... Hennes svar är att det inte är någon mening och då avbryter pappa henne å säger "äsch här kommenterar vi inte förens vi har något att kommentera, den har fortfarande inte kommit ut"

Jag ser att mamma biter ihop och svarar med att man kan hålla tummarna för att allt ska gå bra eftersom att det är det enda vi dagligen ber om. Och då säger människan "man kan ju faktiskt påverka hur det ska gå i magen!"

Denna J***a människa! Hur f*n kan man säga så till sin dotter som i sommras kämpade över ett missfall, hur tror han det känns att få den kommentaren i ansiktet!?

Igår sa jag till mamma när hon återigen sa att han kommer ändra sig då barnet är fött att om han inte visar något intresse eller engagemang innan så behöver han inte göra det efter heller!

(Snälla gud, se till så att detta knyttet överlever så pappa inte kan "gotta" sig i motsatsen!!)