Positivt och negativt
jvsm · 2012-08-09 · 260 visningar
Det är ju både positivt och negativt det här med illamåendet. Idag fick jag i mig två knäckemackor som frukost först vid 11-tiden, och de höll jag nästan genast på att kräkas upp. Sura uppstötningarna försöker verkligen ta livet av mig just nu, magkatarren har inte direkt blivit bättre - sist jag var till vårdcentralen ökade läkaren dosen på min magsårsmedicin och nu kan jag inte ta den. :-P (Påverkar foster) När jag vaknade imorse var jag tokhes av alla uppstötningar under natten, isch!
På grund av illamåendet (och lite feber och matthet på det - som alltid) stannade jag hemma idag och sjukanmälde mig till FK, med aktivitetsstöd måste man ju sjukanmäla varje sjukdag direkt. Skulle egentligen varit på en rekryteringsträff hos AF, för ett jobb jag redan sökt men inte blivit kallad på intervju för. Med tanke på att kroppen _inte_ vill köra bil idag var det inte så mycket att göra, lite snopet när jag knåpat ihop ny ansökan och CV och förberett att ta med dit...
Positivt då? Ja - det finns ju de som säger att ju tidigare och ju mer man mår illa ju friskare bebis. Så det får jag försöka hoppas på. Även fast jag haft lite sammandragningar. Varje dag utan blödningar är en bra dag... Kan man inte snabbspola 8-10 veckor fram??!?!! *vill*
Pratade med C idag som blev med barn samtidigt som jag - första gången dvs. Hon är i vecka 35 nu. Skulle jag alltså också varit... :-( Tänk, jag sörjer fortfarande Ärtan. Missfallet däremellan hann aldrig liksom bli "barn" i sinnet men Ärtan... det var ju vårt mirakel. Som var så fin på alla ultraljud, hade puls på 155 tre gånger på VUL. Växte så fint därinne... tills... tills hjärtat inte orkade mer. Vår ille Elvis. Ja det var vad Ärtan skulle hetat. Vi var båda helsäkra på att det var en pojke...
Djupa andetag. Blicka framåt. Någon gång får vi väl bli föräldrar...?
(På bilden - sista VUL när Ärtan hade hjärtslag, en vecka senare var han död. En gammal kompis menade att det såg ut som brysselkål på bilden - och det gör det ju, maken lyckades inte ta en bra bild när man såg huvudet från sidan...)
[image1]
På grund av illamåendet (och lite feber och matthet på det - som alltid) stannade jag hemma idag och sjukanmälde mig till FK, med aktivitetsstöd måste man ju sjukanmäla varje sjukdag direkt. Skulle egentligen varit på en rekryteringsträff hos AF, för ett jobb jag redan sökt men inte blivit kallad på intervju för. Med tanke på att kroppen _inte_ vill köra bil idag var det inte så mycket att göra, lite snopet när jag knåpat ihop ny ansökan och CV och förberett att ta med dit...
Positivt då? Ja - det finns ju de som säger att ju tidigare och ju mer man mår illa ju friskare bebis. Så det får jag försöka hoppas på. Även fast jag haft lite sammandragningar. Varje dag utan blödningar är en bra dag... Kan man inte snabbspola 8-10 veckor fram??!?!! *vill*
Pratade med C idag som blev med barn samtidigt som jag - första gången dvs. Hon är i vecka 35 nu. Skulle jag alltså också varit... :-( Tänk, jag sörjer fortfarande Ärtan. Missfallet däremellan hann aldrig liksom bli "barn" i sinnet men Ärtan... det var ju vårt mirakel. Som var så fin på alla ultraljud, hade puls på 155 tre gånger på VUL. Växte så fint därinne... tills... tills hjärtat inte orkade mer. Vår ille Elvis. Ja det var vad Ärtan skulle hetat. Vi var båda helsäkra på att det var en pojke...
Djupa andetag. Blicka framåt. Någon gång får vi väl bli föräldrar...?
(På bilden - sista VUL när Ärtan hade hjärtslag, en vecka senare var han död. En gammal kompis menade att det såg ut som brysselkål på bilden - och det gör det ju, maken lyckades inte ta en bra bild när man såg huvudet från sidan...)
[image1]
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.