Poffen och jag

På praktik i regionen. Vårdcentral. Tyvärr med personalbrist, så alla är stressade. Det var bättre handledning när jag var här sist, men nu har alla fullt upp. I och för sig är jag ju inte riktigt lika motiverad nu heller, och dessutom handikappad. En vecka kvar i gipset. Det skaver och kliar. Men i smyg tar jag av det på kvällarna och sover utan, det går jättebra. Jag är imponerad av mig själv. Har lyckats införskaffa matvaror, laga mat, diska och genomföra min praktik med bara en och en halv hand. Och skriva en tenta, det var stressigt men gick bra.

Poffen, som den nu heter, lever ett vilt liv i min mage. Idag snurrade den runt som en annan cirkusartist hela förmiddagen, och nu är det boxning på två ställen samtidigt som gäller. Ovanför naveln, lite till höger, och långt ned till vänster just nu. Min älskade bebis!

Vi hälsade på pappsen i helgen. Ja, min man alltså. Äntligen lite tid tillsammans! Och han låg med handen parkerad på magen och fick känna sparkar och snurrar och vilken busig unge vi kommer få. Lördagen var underbar: sol och 15 grader varmt, vi gick på landsvägen och njöt av livet och av att få vara tillsammans. Bäst var att pussa honom på halsen, han luktade sol och sig själv och det kändes nästan som sommar.

Vi tittade runt på olika bostadsområden och ansökte om några lägenheter i Bollnäs. Vore skönt att ha det klart. Det finns ett mysigt område vid en sjö i utkanten av centrum men ändå med gångavstånd till affärerna, där hoppas jag att vi får bo till hösten!

Tills dess är det oftast Poffen och jag. Jag försöker äta nyttigt och röra på mig och vila tilläckligt, och Poffen håller mig alert och på gott humör med sitt sprattlande.