perspektiv

Det är märkligt hur man får perspektiv på livet när man får barn som är sjuka. fy va jag ångrar att jag klagade på mina graviditetskrämpor.. de är ju ingenting. o innan när man gnällt om man har huvudvärk.. nä de är ingenting imot ett hål i sitt barns hjärta..

de gör ont i hela mitt mamma hjärta att min lilla flickas hjärta är trasigt. så ont så ont.

de är bara en månad tills operationen. de ska bli väldigt skönt o få de gjort så vi kan leva som en vanlig familj.. (försöka iaf)

har varit påväg o bryta ihop ett fler tal gånger. men har kommit på att jag kan ju inte bryta ihop mina barn behöver mig. o jag har lovat mig själv att alltid finnas för dom . dom är mitt allt.

dock hade ja nog behövt en vänn man hade kunnat prata med o ventilera detta med. men en sån vän har jag inte. den "vännen" ja brukade ha o prata med hon lyssnar inte utan pratar bara om sitt barn. (hela tiden) hur jobbigt de är med hennes barn o hur synd de är om henne för att hon har feber för att hon får tänder. osv

men jag ska klara detta. jag är en stark person (tror jag)

Ringde mormor igår. hon hade varit på sin mammas grav o lagt blommor, för igår va de 50 år sen hon gick bort... min älskade mormor hon sa till mig att hon tycker jag är så stark o fantastskt som klarar av detta med Tindras hjärtfel o sen att jag har Fanny oxå, hon sa de är många som får ett barn som inte ens klarar o a hand om det. men du har två o fixar det jätte bra. hon sa att jag är så lugn o så kärleksfull mot mina barn o att dom inte kunde få en bättre mamma.

dom orden gick rakt in i mitt hjärta.

så jag kommer försöka vara lugn. jag vill inte bryta ihop för mina barns skull (även om de säkert skulle vara skönt )