Permission

Hyperemesis gravidarum kan man säga om man på ett finare sätt vill uttrycka att man håller på att spy ihjäl sig. På en vecka gick jag ner över 3 kg. Förra måndagen hade jag tid för ett hälsosamtal hos min barnmorska.

Hon trodde att jag hade svimmat i väntrummet när hon kom och skulle kalla in mig. Det hade jag visserligen inte, jag befann mig bara i mitt ständiga "kräkkoma" som kräver att man är helt stilla. Annars kommer allt och lite till upp. Det blev inte så mycket hälsosnack, utan snarare förberedelser för min resa till akuten. Under tiden fick jag såklart springa tvärs över korridoren och kräkas. Men jag är evigt tacksam till min BM för att hon inte gav sig. För jag själv var så väck att jag ville bara hem och lägga mig igen. Istället fick jag samla mina sista krafter för att köra till Kristianstad.

Akutmottagningen, som givetvis kryllar av kollegor till mig, var förberedda på min ankomst och jag blev så väl omhändertagen. Jag fick snabbt lägga mig, ta prover (urinprov - glöm det), träffa doktorn. Denne nöp min hand för att se hur intorkad jag kunde tänkas vara. "Oj," sade hon bara. Snabbt fick jag undersökas med UL för att verifiera min graviditet. Fick en bild av den lilla bönan som får mig att må så förskräckligt illa. Då hade jag åtminstone något fint att titta på medan sjuksköterskan desperat krälade under mitt skinn för att kunna hitta blodkärl att ge dropp i. Det var inte helt lätt men gick så småningom. Fantastisk känsla när vätskan rann in i mig. Oerhört skönt. Jag drog täcket över mig och vände mig mot väggen i väntan på ledig plats på avdelningen.

Jag hade inte alls reflekterat över var jag egentligen låg någonstans. Plötsligt började det samlas annat folk där som verkade vänta på något. Då fattade jag att jag nog fått lägga mig i ett vanligt väntrum. Det gjorde absolut ingenting. Jag var i trygga händer. Nu skulle jag piffas upp med piller och dropp och kanske till och med lite mat.

Det blev hela 7 liter dropp mellan måndag och torsdag, allt för att vätska upp mig och driva ut ketonerna som bildats då min muskelmassa brutits ner. Har blivit insatt på Lergigan Comp som hjälper mig ganska bra. Är inte helt fri från illamående och kräkningar men det går i alla fall an. Fortsatt är jag på permission och inskriven på avdelningen men jag klarar att vara hemma och gör till och med framsteg vad som gäller mat. I helgen kom vi på att om jag sitter och äter ute i trädgården, så luktar det mindre och går bättre. Alla knep är bra utom de dåliga.

Och jag vet ju med säkerhet att jag är gravid.