Papper = ångest.

Var hos psykologen idag, kändes jobbigt men samtidigt bra. Hon förstår mig, vi strävar efter samma mål, någonting som ingen av de andra psykologer gjort. Denna psykolog tycker det är viktigt att vi tar reda på vad min ångest grundar sig i, det har jag alltid tyckt varit viktigt men ingen annan har hållt med mig.

Idag på samtalet fick jag massa papper, bland annat ett där jag ska beskriva när min ångest kommit ordentligt, vid vilken situation och vad jag gjorde åt det.

Ett papper ska jag beskriva min självbild.

Den jobbigaste "uppgiften" jag fick är ca 8 papper med 230 påståenden, som jag ska gradera hur väl de stämmer in på mig, mellan (en skala på 1-6, går aldrig vara "medel"). Det får mig att tänka till, det är så otroligt jobbigt. Några exempel på påståendena är;

"i allmänhet har människor inte funnits till hands för att ge mig värme, trygghet och ömhet",

"jag är inte lika begåvad som de flesta andra är i sina arbeten"

"jag är misslyckad"

Ja, alla möjliga typer av påståenden..

Nej, nu ska jag nog ta och sätta fart med lite av påståendena.