Panik!

Ibland är jag så jävla dum! Just nu ser jag alla bilder på nykläckta bebisar som existerar och började såklart fundera på förlossningen, korkat jag vet! Med tösen var det en låång latens, fullt normalt när de är första barnet, men det som inte var normalt var att jag spydde konstant av allt tills hon var ute! Jag hade så lite energi i kroppen så det var som att allt stängde av efter 12 timmars värkar, svimmade i princip efter varje värk och var bara vid medvetande så jag kunde andas igenom dem, antar att kroppen ville spara på den lilla energi som fanns, det var fruktansvärt jobbigt då värkarna kom med 3 min mellanrum men inte gjorde nog mkt nog snabbt. Jag hade turen att få glukosdropp efter ca 36 timmar av värkar då jag bröt ihop när en barnmorska på BB frågade hur det var med mig, hon bokstavligen skällde ut förlossningpersonalen som inte hade hjälp mig och hade säkert inte fått hjälp om det inte varit för henne. När väl energinivån gick upp gick det dock undan så det kan jag absolut inte gnälla över!

Men hur som helst så är jag nervös, på gränsen till rädd det växer för varje gång jag tänker på det, över att samma sak ska hända igen. Jag ska boka en tid för att få prata med dem som sköter förlossningsrädslor i vårat landsting på min barnmorskas order, trodde inte man kunde kalla det jag känner för rädsla då jag samtidigt ser fram emot förlossningen men börjar inse att det nog ändå kan vara så. Jag är glad att jag faktiskt vågade ta upp det med henne vid första besöket för annars kanske det runnit ut i sanden och jag hade fått vara rädd ist, nu kommer det förhoppningsvis finnas en plan iaf så jag kan känna mig trygg.

Hjälper lite att skriva av sig ibland också, ventilera sina känslor och sätta ord på det hjälper verkligen! :)