Panik

Ja herregud vad rädd jag blev inatt, och vilken tur att jag har en fantastisk mamma som bor så nära. Vaknar mitt i natten av något skumt ljud från Alex - han får inte luft, det låter som om han drunkar! Fattar att han kräks i sömnen, jag blir helt iskall och vänder på honom, han fortsätter spy och hosta och jag är livrädd att han inte får luft. Till sist slutar han, allt är nerkräkt och jag får klä av honom... då känner jag att jag också måste kräkas. Lämnar Alex på sängen och kutar till toaletten, där jag gör mig av med mitt maginnehåll och det känns som om jag håller på att svimma. Vet inte vad jag ska ta mig till så jag ringer mamma. Hon kommer till oss på fem minuter, slängde in allt i tvätten och la sig i dubbelsängen med oss. Phew!

Jag mår mycket bättre nu, men Alex är fortfarande kass. Han vill inte äta mat, så det är tur att jag inte slutat amma än, han får helt enkelt bröstet när han vill. Feber har han också. Lille skrutt. :(