Påbörjar v.33 och får väl acceptera läget...
Sunshiiine · 2012-03-20 · 345 visningar
Idag går jag in i v.33 och har klarat av 80% av graviditeten! YES! Det känns så skönt att det verkligen närmar sig nu, om fem veckor går jag in i vecka 38, då kan bebis gärna få titta ut :).
Igår skulle jag och sambon ha en myskväll inne i stan med middag och bio. Parkerade mitt emellan restaurangen och bion men vi var för optimistiska med tiden och fick stressa en del och jag kan ju inte gå fort med min foglossning och nu tunga kropp, men fick skynda mig bäst det gick. Maten var supergod, jag hade fått världens sug efter Chicken Fajitas på Hard Rock Café så alla andra förslag ratade jag - jag såg bara en enda sak i mitt huvud! Det kan man kalla gravidcraving. Är man sugen på något så SKA JAG HA DET. Haha, hemskt!
Sprang nästan mellan restaurang och bio, fick pustat ut och tittat på "Kvarteret Skatan åker till Laholm" och skratta lite. Trycka i mig lite snacks också så jag höll på att spy påväg till bilen, flera gånger. Dock kan jag bara säga såhär, att efter ha stressat så mellan olika ställen, sedan sitta ner i en och en halv timme och stelna till gjorde att benen inte ville bära mig när vi gick till bilen efteråt. Det slutade med att jag grät av smärta och utmattning, vilket inte händer jätteofta när det gäller mig. Det värsta är också att sambon inte har körkort så givetvis kunde han inte hämta bilen och jag fick ju köra hem närmare 3 mil... Skulle ta mig upp för trapporna när vi kom hem (bor på 3e våningen) och grät sista biten när stackars sambon nästan fick dra upp mig för jag inte klarade att lyfta ena benet som strejkade rejält!
NU börjar graviditeten ta ut sin rätt. Jag som vill hinna mysa och ha kvalitetstid med min älskling så mycket det går nu veckorna innan bebis kommer fick inse igår att den tiden får spenderas på hemmaplan vare sig jag vill eller inte. Han nästan skällde på mig igår för att jag tjatat om att vi skulle in till stan och sa ifrån att nu får vi stanna hemma hädanefter. Men man vill inte känna sig fången i sitt eget hem, speciellt inte med den överskottsenergi jag alltid har och den träningsabstinens som bara växer sig starkare för varje dag!
Vilket otroligt långt och gnälligt inlägg det blev, men jag är sååå lycklig att vår älskling snart är här hos oss, trodde aldrig i min vildaste fantasi att en vältränad kropp knappt skulle orka med en hel graviditet! Men tji fick jag ;)
Igår skulle jag och sambon ha en myskväll inne i stan med middag och bio. Parkerade mitt emellan restaurangen och bion men vi var för optimistiska med tiden och fick stressa en del och jag kan ju inte gå fort med min foglossning och nu tunga kropp, men fick skynda mig bäst det gick. Maten var supergod, jag hade fått världens sug efter Chicken Fajitas på Hard Rock Café så alla andra förslag ratade jag - jag såg bara en enda sak i mitt huvud! Det kan man kalla gravidcraving. Är man sugen på något så SKA JAG HA DET. Haha, hemskt!
Sprang nästan mellan restaurang och bio, fick pustat ut och tittat på "Kvarteret Skatan åker till Laholm" och skratta lite. Trycka i mig lite snacks också så jag höll på att spy påväg till bilen, flera gånger. Dock kan jag bara säga såhär, att efter ha stressat så mellan olika ställen, sedan sitta ner i en och en halv timme och stelna till gjorde att benen inte ville bära mig när vi gick till bilen efteråt. Det slutade med att jag grät av smärta och utmattning, vilket inte händer jätteofta när det gäller mig. Det värsta är också att sambon inte har körkort så givetvis kunde han inte hämta bilen och jag fick ju köra hem närmare 3 mil... Skulle ta mig upp för trapporna när vi kom hem (bor på 3e våningen) och grät sista biten när stackars sambon nästan fick dra upp mig för jag inte klarade att lyfta ena benet som strejkade rejält!
NU börjar graviditeten ta ut sin rätt. Jag som vill hinna mysa och ha kvalitetstid med min älskling så mycket det går nu veckorna innan bebis kommer fick inse igår att den tiden får spenderas på hemmaplan vare sig jag vill eller inte. Han nästan skällde på mig igår för att jag tjatat om att vi skulle in till stan och sa ifrån att nu får vi stanna hemma hädanefter. Men man vill inte känna sig fången i sitt eget hem, speciellt inte med den överskottsenergi jag alltid har och den träningsabstinens som bara växer sig starkare för varje dag!
Vilket otroligt långt och gnälligt inlägg det blev, men jag är sååå lycklig att vår älskling snart är här hos oss, trodde aldrig i min vildaste fantasi att en vältränad kropp knappt skulle orka med en hel graviditet! Men tji fick jag ;)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.