Ovisheten är .... helvetet

Ja.. Nu lever vi i ovishet... Alla säger till mig att även det som är jobbigt för med sig nått gott. Men vad för gott kan vi få ut av det här?

Jag försöker vara positiv och inte tänka för mycket. Men det är inte lätt, för även om jag tänker på det positiva, så är det svårt att tränga undan de negativa tankarna, frågorna som dyker upp som vi inte kan få några svar på, för vi har ingen att vända oss till som kan Daniels fall!

Frågor som dyker upp är:

Vad kommer hända?

Vad har vi "förtjänat" för att få det så jobbigt?

Räcker det med den behandling han har fått eller behöver han ha mer?

Har det spridit sig?

Dessa frågor är väll igentligen sånna frågor alla får efter en sån här chockartad händelse.

Sen dyker en fråga upp som igentligen kanske är de svåraste att få svar på:

Kommer vi att få biologiska barn?

Nu har jag ju självklart läst lite efteråt för att försöka få några svar.

Var in på den här sidan, http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Testikelcancer/ , och hittade en sak under den här rubriken

Behandling av testikelcancer

Operation

Det är mycket här som inte stämmer...

Vi fick aldrig reda på vad detta medför för risker, vi fick aldrig frågan om han vill ha en protes inopererad, eller om han vill frysa in spermier. Vet inte heller om de tog några prover från den andra testikeln.

Önskar att vi hade fått lite mer information, att det hade varit någon på avdelningen som kunde svarat på våra frågor.

Tänk om sjukvården gjort så att vi inte kan få biologiska barn, även om vi vet att det finns andra alternativ så vill man ju ändå kunna få biologiska…

Det är jobbigt, vi har ingen att vända oss till med våra frågor, ingen att vända oss till för att få prata av oss, som inte är en vän eller familjemedlem.

Hua… vet inte vad jag ska ta mig till, vi ska gå o vänta i 2-3 veckor innan vi får några svar.