Otroliga ibland otäcka känsla!

Bara för att lilleplutt blir en hel månad imorrn! Helt sinnessjukt.. får tiden verkligen lov o gå så fort? de tycker inte jag iallafall :P men nu har jag börjat få panik för att vara själv med henne hemma helt plötsligt. Får för mig att hon andas konstigt och ibland hostar hon ett par gånger och då blir jag livrädd. Men den enda gången de verkar hända massa grejer är när jag är själv med henne så de borde vara en inbillning :P men de är fan inte kul! Igår upptäckte vi att hon hade lite feber, 37,9 hade hon. ringde sjukvårdsupplysningen och dom sa att de va normalt att dom hade upp 38 grader och kan ha de tills dom är 3 månader. Men inte fan gjorde de mig särskilt lugn. När jocke tog tempen på henne igår så stod jag bredvid och när jag såg hur den bara höjdes fick jag panik och började gråta och trodde att jag skulle dö. SNÄLLA KAN NÅGON SÄGA ATT DEN HÄR ORON GÅR ÖVER LITE IALLAFALL MED TIDEN?!?!?!?! känner nästan att jag inte hade velat skaffa barn om man ska vara såhär jävla orolig hela tiden. Äre bara hormoner som spökar fortfarande ? kan ju inte vara såhär panikslagen hela tiden. Nu förstår jag hur mina nära och kära har känt under min livstid.

Nu har mitt lilla hjärta börjat göra småljud (kommer inte ihåg om jag skrev de sist xD) och hon är vaken riktigt mycket nu. Ligger och lipar och sprattlar och har sig :) och gråter nästan inte alls. hon har börjat bli skrämd av ljud och då kan hon gråta till. Som när hennes pappa hostar ibland, då blir hon rädd eller vid plötsliga ljud. Kärleken till ens barn går inte att beskriva, den är alldeles för mäktig så herregud. Nästan lite otäckt, men de är väl så de är.

Vi älskar dig vårt underbara fina hjärta, och jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dig <3