Oron maler

Jag har inte varit det minsta orolig denna graviditet till skillnad när vi väntade grabben. Då var jag jätterolig över ännu ett missfall och hade typ ångest varje gång ska behövde gå på toa den första tiden, för tänk om jag börjat blöda.... Men det gick ju bra och vi fick världens finaste grabb tillslut.

Denna gång har oron för missfall inte slagit mig en endaste gång faktiskt och jag har varit lugn som en filbunke och efter vul.et i vecka 12 då vi fick se att det faktiskt fanns något där inne i min mage så blev jag ännu mer lugn.

Någon gång efter vecka 15 tror jag att jag började känna något där inifrån. Lite osäker är jag men ändå ganska säker.

Men nu har jag inte känt ett smack av magen på över en vecka och nu är oron här! Imorgon är det äntligen dags för ultraljud och jag är rädd att det är en livlös bebis vi får se.

Det har varit underbart att slippa all oro denna graviditet men såklart den ändå skulle komma nu! Såhär nervös var jag inför ultraljudet med sonen också och var säker på att magen var tom. Hade hoppats slippa denna oro inför detta denna gång men tji fick jag.

Vill att det ska bli imorgon eftermiddag NU, samtidigt som jag bävar inför det.