orolig, nervös
ImJustNoBody · 2011-11-14 · 1 268 visningar
Hejsan!
jag kan inte låta bli nervös! Jag och min man har ju försökt att bli gravida i 5 år varit tillsammans 7 år. Vart gravid men fick missfall, ett slag i magen känndes som då, och sen blev jag inte gravid igen och den gången tog det ändå 4 år innan jag blev gravid. Sökte hjälp i våran komun men fick ej det, dom tyckte jag var för ung. men var ändå myndig vilket dom sa åt oss var gränsen,
då tog vi tag i saken själva och sökte till en toppen läkare, hon hjälpte oss direkt vart as glad rent ut sagt, vi provade då fötsy pergotime men funkade ej på mig så jag började istället med puregon sprutor, fick ägg men fick aldrig något + . så hon skickade en remis till vårat sjukhus, för ivf. men som förra gången nekade dom oss hjälpen, så jag vart helt nere och gav då för 1 månad sen upp. accepterade men var ledsen. fick en blödning för 2 veckor sen, bara rvå dagar jag brukar ha 6-7. struntade i det, men fick efter blödningen halsbränna och mer kissnödighet, så tog då ett test på skoj för att se vad som hände. ställde som vanligt in mig på - men det visade ett +!!. jag vart helt chockad tappade testet och satte mig på toan och grinade mens jag ringde min man som var på jobbet.
jag var alltså gravid igen,testade mig senare 1 vecka sen och jag är fortfarande gravid enligt testet, ringde bm och hon sa att jag inte skulle vara orolig utan att jag fortfarande troligt är gravid. ringde även gyn akuten för att höra vad dom sa och hon sa efter jag hade berättat, grattis du är gravid. kan fortfarande inte tro det så igår tog jag ännu ett test 2 veckor efter blödningen och fortfarande gravid! jag kan inte tro på det.
så nu ska jag vänta på att få komma till bm och förhoppnings vis på UL så kan dom se min bebis. =) jag hoppas verkligen att det är så men vågar inte hoppas heller efter den långa och jobbiga vägen jag och min man vandrat.
hoppas nu att dom här resterande veckorna fram till vecka 12 går fort så att jag kan bli glad och bara njuta av tiden med bebis i magen =)
men nu ska jag sova. go natt på er alla där ute. och om det finns någon som vart i samma sits som jag vänligen skriv till mig och berätta hur det gick för er? och ni andra skriv gärna ni med =) många kramar ImJustNoBody (Alexandra)
jag kan inte låta bli nervös! Jag och min man har ju försökt att bli gravida i 5 år varit tillsammans 7 år. Vart gravid men fick missfall, ett slag i magen känndes som då, och sen blev jag inte gravid igen och den gången tog det ändå 4 år innan jag blev gravid. Sökte hjälp i våran komun men fick ej det, dom tyckte jag var för ung. men var ändå myndig vilket dom sa åt oss var gränsen,
då tog vi tag i saken själva och sökte till en toppen läkare, hon hjälpte oss direkt vart as glad rent ut sagt, vi provade då fötsy pergotime men funkade ej på mig så jag började istället med puregon sprutor, fick ägg men fick aldrig något + . så hon skickade en remis till vårat sjukhus, för ivf. men som förra gången nekade dom oss hjälpen, så jag vart helt nere och gav då för 1 månad sen upp. accepterade men var ledsen. fick en blödning för 2 veckor sen, bara rvå dagar jag brukar ha 6-7. struntade i det, men fick efter blödningen halsbränna och mer kissnödighet, så tog då ett test på skoj för att se vad som hände. ställde som vanligt in mig på - men det visade ett +!!. jag vart helt chockad tappade testet och satte mig på toan och grinade mens jag ringde min man som var på jobbet.
jag var alltså gravid igen,testade mig senare 1 vecka sen och jag är fortfarande gravid enligt testet, ringde bm och hon sa att jag inte skulle vara orolig utan att jag fortfarande troligt är gravid. ringde även gyn akuten för att höra vad dom sa och hon sa efter jag hade berättat, grattis du är gravid. kan fortfarande inte tro det så igår tog jag ännu ett test 2 veckor efter blödningen och fortfarande gravid! jag kan inte tro på det.
så nu ska jag vänta på att få komma till bm och förhoppnings vis på UL så kan dom se min bebis. =) jag hoppas verkligen att det är så men vågar inte hoppas heller efter den långa och jobbiga vägen jag och min man vandrat.
hoppas nu att dom här resterande veckorna fram till vecka 12 går fort så att jag kan bli glad och bara njuta av tiden med bebis i magen =)
men nu ska jag sova. go natt på er alla där ute. och om det finns någon som vart i samma sits som jag vänligen skriv till mig och berätta hur det gick för er? och ni andra skriv gärna ni med =) många kramar ImJustNoBody (Alexandra)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.