Orolig..

Nu så nojar jag mig som fan. Är så orolig för att de ska vara fel på barnet. Eller att de ska dö. Skit de här är inte klokt..håller på att bli knäpp. Har inte oroat mig för mina andra barn men denna gången är jag så rädd. Även om de inte är så ofta de kommer men när de kommer så är jag så jävla rädd. Tänk om jag föder barnet o sen så dör de ifrån mig efter några veckor. Herre gud kan bara känna paniken inom mig. Usch nää de får inte hända. Varför skulle de göra de föresten? Har ju fött två underbara söner som lever idag. Saken har nog med att göra att min mamma förlorade barn nr tre efter knappt en månad, nu föddes hon för tidigt och blev sjuk. Jag är barn nr fyra. Och nu väntar jag barn nr tre. Fan va svårt de ska va. Sen har jag två kusiner deras först födde dog. Skit jag blir tokig. Man ska inte tänka så här då blir man bara knäpp. Nu blir de att ta tag i tankarna igen o försöka sova. Dumma dumma mig...varför var jag tvungen o tänka så här? Jag ska sova nu så jag orkar ta hand om mina söner. Få nog be min sambo hålla om mig så jag slutar tänka o somnar istället..stackarn han sover redan. Var bara tvungen att skriva av mig..