Oro och tillit

Blääää... Vad jag mår illa!

Men det är lika bra. Då vet jag att pyret mår bra. Igår kväll fick jag ångest och tänkte att bebis inte mådde bra, för jag mådde ju inte dåligt just då...Var inte jättebesvärad av brösten just då heller. Ja, om man tog på dem gjorde det ju ont, men inte när jag flyttade mig i sängen... Så paniken steg, och maken sov så lugnt och fridfullt.... Min fina man.

Men, nu i morse så gjorde allt ont igen och jag mår illa. Så nu är jag lugn. :)

Knasigt det är.

Men, det är ganska jobbigt att veta att det är större risk för missfall när man är i min ålder. Att jag har haft gräsligt blodtryck och äter mediciner gör inte saken bättre.Tänker jag. Även om läkarna säger att det inte är någon fara.

För övrigt fick jag namnet till barnet från Gud redan innan jag visste att jag var gravid. Och jag tror att han sagt att den kommer i slutet av oktober. Och om jag även denna gång hör Guds röst,då kan det ju inte bli missfall för då kan den ju inte komma i oktober...

Jag får helt enkelt lita till Gud. Det är hur som helst bara han som kan göra något med barnet där inne just nu. Och det är ju inte som att det är det första barnet i världen han skapar...