Oro..

Veckorna har rullat på. Glädjen ökar för varje dag. Man vill liksom skrika ut till alla. Men! Man vet ju inte ännu om graviditeten blir lyckad ännu. Oron finns där.

Vi träffade Bm i går. Hon verkar himla mysig o förklarade att nu är det bara att lyssna på kroppen o leva på livet nästan som vanligt. Sova när jag är trött o äta när jag är hungrig, få i mig vitaminer osv.

Hon pratade även om det här med missfall. Missfall vill jag verkligen inte vara med om. Det skulle skära i mitt hjärta. Men förståndet säger att det fortfarande är en möjlighet. Så många kvinnor har haft det, likväl som det inte behöver bli något missfall.

Dock vart jag livrädd idag för bara någon timme sedan. När jag kissade o torkade mig så var det en blodblandad ljus flytning. Jag ringde sjukvårdsupplysningen. O jag vart något lugn efteråt. Det kunde vara den gamla slemhinnan som stötte ut sig. O hon rekomenderade mig att ta det lugnt o återkomma om jag får feber eller kraftig magvärk. Och peppar peppar, jag har varken feber eller ont i magen o det blöder inte. Men! Oron finns där.

:(