orkar inte..

Jag tror inte de va meningen att ja skulle bli gravid för allt känns bara jobbigt just nu. Det finns ju så många kvinnor som man alltid sett upp till som verkar va skapta för att va gravida. De klarar allting jättebra och de klagar aldrig. Varför fick inte ja va sån? Varför e ja (tydligen) så gnällig o klarar ingenting? Varför är ja så dålig på de här?

Jag borde ju klara detta. Istället mår ja dåligt hela tiden för att ja antingen är illamående, eller för att maten ja ätit har kommit ner i tarmarna på nåt konstigt ställe där allt känns ihopklämt, o ja får jätteont. Min sambo tror att bara för att ja inte klarar av att ha han helt inpå mej hela tiden, speciellt nära magen, så betyder de att ja kanske e arg eller att nåt e fel med honom. Han vet att ja mår illa mycke o får väldigt ont men han förstår de inte riktigt. Vet inte hur ja ska lösa de men de löser väl sig nån gång.

Ja har alltid varit trött av mig men nu är de extremt.. sover ja inte en stund när ja kommer hem från jobbet så somnar ja framför tvn vid 8, halv 9 på kvällen. Daniel e också trött när han kommer hem så han hjälper inte till särskilt mycke me städning o sånt men ja orkar faktiskt inte bry mej om att de ser ut som ett bombnedslag hemma. Man kan ändå börja undra va de e för fel på en själv egentligen.

Ja vill så gärna ha barnet men önskar ja kunde få gå i ide nu under vintern. Varför känns de som om ingen förstår mej fastän ja har massor av kvinnor runt om mej som fått barn. Ja vet att ja inte e ensam men varför känns de så? De kan inte bara va ja som känner så här..

Ne nu går ja o lägger mej.

Folk måste tro att man e helt dum i huvudet...