Onödiga tankar

Jag är något bitter. Jag hade skrivit klart ett helt inlägg med denna rubrik, skulle spara det men så kom jag åt en knapp så jag backade en sida bakåt och POFF allt var borta!

Hade noga valt mina ord för att inte bli missförstådd men nu orkar jag inte så nu blir det bara en förkortning av alltihop.

Jag vill som sagt ha barn. Men som säkert många andra också av er som skulle/ska ha barn första gången får man höra ganska ofta om hur jobbigt det faktiskt är att ta hand om en bebis. Man kommer inte få sova, duscha när man vill, äta när man vill osv. Jo men det är väll klart att det inte blir som förr. På både gott och ont. Men man är väll ändå två om det (oftast) så man hjälps väll åt.

Men jag vill kunna gå gravid i framtiden utan att gruva mig inför vad som kommer. Samtidigt så är jag rädd att om jag njuter FÖR mycket av graviditeten så blir jag "besviken" när bebisen väl kommer ut. Jag vill egentligen inte lyssna på dessa som klagar för dessa skaffar ändå fler ungar. Hade det varit så otroligt jobbigt hade de väll stannat vid ett barn. Man vet ju att det inte är någon dans på rosor. Men jag är så rädd att jag ska tycka likadant när jag väl får en bebis.

Sedan växer ju denna bebis upp till en egen individ, tillslut får man kanske barnbarn som man ska skämma bort något så otroligt.

Nej. Som sagt detta var en extrem förkortning av mitt förra inlägg som försvann, så jag fick inte riktigt sagt det på det sättet jag ville. Men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Kanske fler känner igen sig?

Detta blev ett enda hopkok men då är det som mina tankar med andra ord. Dessutom är de svåra att uttrycka på papper tyvärr. :-)

Förresten, något försenat: GOD JUL på er!

Och gott nytt år!