Omtumlande
Kurtan · 2013-03-07 · 331 visningar
Oj, är så trött och vill bara sova.
Igår satt jag en halvtimme i väntsalen hos BM, men visade sig att det var idag jag hade tid så jag gjorde mig iordning och så ringer de kvart i 14 och säger att jag hade tid då, men jag trodde det var hel, så jag stressade iväg. Väl där träffade jag en jättetrevlig tant men det hon berättade gjorde allt lite värre. De hade nämligen råkat ringa till min mammas mobil av någon anledning. Hon sa att det var från BM men inte varför och att jag hade en tid.
Självaste samtalet och proven gick väldigt bra, men kunde ju inte må speciellt bra då jag inte visste hur jag skulle göra med min mamma. Rådfågade flera vänner. Mötte tom på en bekant på väg hem och han fattade direkt så jag bara hoppas på att halva stan inte vet om detta imorgon. Tillslut svarade jag bara enkla "jan" på alla mammas sms, och nu känns allt lite lugnare, hon respekterade att det var hemligt och att jag får prata om det om jag vill och att hon älskar mig. Åh, bästa mamma. Är ändå så nervös för att träffa henne när hon kmr hem sen.
Vet inte hur jag ska göra. Släppa bomben nu redan, eller bara inte prata om det än. Vill ju berätta för min pojkvän först. Det var inte meningen att det skulle gå till såhär, men ibland blir det ju lite oväntat. Kanske visst är meningen att det är läge. Har två veckor till innan risken för missfall minskar, men kanske lika bra att låta de veta, då kan de ju stötta mig förhoppningsvis ifall det nu skulle råka ske. Inte för jag är så säker på det. Sen kan det bli allmänt om två-tre veckor. Första april vore skoj. Sen så kanske mamma hinner smälta allt lite tills flytten så hon har förstående ifall det blir jobbigt.
Åh, två månader tills ultraljud, kan knappt bärga mig. Det är väl inte så vanligt att fostret bara är dött där inne utan att man får missfall, för det är jag lite rädd för, att de upptäcker att det är dött då. Men nej, nu ska jag bara vara lugn och glad, ta en dag i tagen och ta för givet att allt står rätt till. Jag har andra saker att oroa mig för, som min mamma och pojkvän.
Igår satt jag en halvtimme i väntsalen hos BM, men visade sig att det var idag jag hade tid så jag gjorde mig iordning och så ringer de kvart i 14 och säger att jag hade tid då, men jag trodde det var hel, så jag stressade iväg. Väl där träffade jag en jättetrevlig tant men det hon berättade gjorde allt lite värre. De hade nämligen råkat ringa till min mammas mobil av någon anledning. Hon sa att det var från BM men inte varför och att jag hade en tid.
Självaste samtalet och proven gick väldigt bra, men kunde ju inte må speciellt bra då jag inte visste hur jag skulle göra med min mamma. Rådfågade flera vänner. Mötte tom på en bekant på väg hem och han fattade direkt så jag bara hoppas på att halva stan inte vet om detta imorgon. Tillslut svarade jag bara enkla "jan" på alla mammas sms, och nu känns allt lite lugnare, hon respekterade att det var hemligt och att jag får prata om det om jag vill och att hon älskar mig. Åh, bästa mamma. Är ändå så nervös för att träffa henne när hon kmr hem sen.
Vet inte hur jag ska göra. Släppa bomben nu redan, eller bara inte prata om det än. Vill ju berätta för min pojkvän först. Det var inte meningen att det skulle gå till såhär, men ibland blir det ju lite oväntat. Kanske visst är meningen att det är läge. Har två veckor till innan risken för missfall minskar, men kanske lika bra att låta de veta, då kan de ju stötta mig förhoppningsvis ifall det nu skulle råka ske. Inte för jag är så säker på det. Sen kan det bli allmänt om två-tre veckor. Första april vore skoj. Sen så kanske mamma hinner smälta allt lite tills flytten så hon har förstående ifall det blir jobbigt.
Åh, två månader tills ultraljud, kan knappt bärga mig. Det är väl inte så vanligt att fostret bara är dött där inne utan att man får missfall, för det är jag lite rädd för, att de upptäcker att det är dött då. Men nej, nu ska jag bara vara lugn och glad, ta en dag i tagen och ta för givet att allt står rätt till. Jag har andra saker att oroa mig för, som min mamma och pojkvän.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.