Om min abort ..
VanessaH · 2010-10-07 · 808 visningar
Här kommer ett litet "ut-klipp" från min alldeles privata blogg , om dagen den 5e oktober 2010 , då jag gjorde aborten som jag fruktat ..
" 5e oktober 2010 , dagen då jag skulle genomgå den fruktade aborten . jag skulle verkligen komma att ta bort mitt lilla barn, min egna lilla bebis som växer inuti min kropp, min bebis som fått magen att börja puta redan ..
Natten från den 4e oktober till den 5e oktober så sov jag hemma hos min underbara pojkvän, eftersom han skulle följa med mig och vi hade tid på KvinnoKliniken redan klockan 08.15 , så vi kände att det blev den bästa lösningen...
jag hade ställt klockan på 05.10 för kvart över 5 skulle jag ta två tabletter som jag fick den 1e Oktober , så jag gick upp och tog tabletterna sen skulle jag somna om. kan säga att det inte riktigt blev som planerat. När jag hade tagit tabletterna så började aborten direkt så jag fick ångest lika fort som jag la mig ner i sängen bredvid min pojkvän igen.. Jag vill bara brista ut i gråt och spola tillbaka tiden, men jag visste innerst inne att detta är den bästa lösningen för mig, min pojkvän och vårt ofödda barn<3
Jag sov lite då & då , men jag vaknade ungefär var 20e minut av att jag fick ont i magen och bara ville börja gråta.. Halv 7 började älsklingens larm att pipa, men vi låg kvar i sängen tills mitt mobil-larm började att pipa istället.. Mitt larm gick igång klockan 7 eftersom vi tänkte köra hemifrån halv 8 . Jag gick upp och klädde på mig, och gick ut med min lilla Dina, när jag kom tillbaka ungefär kvart över 7 låg min slöa pojkvän kvar i sängen, men snart började han att göra vid sig med .. När klockan var 07.36 gick vi hemifrån och ner till bilen , vi körde och ställde oss i Lidl's parkeringshus och sedan gick vi hand i hand till KvinnoKliniken.. Jag såg att vi kom till ingång 74, och när vi gick innanför dörrarna och närmade oss trapporna till våning 2 så började magen att krampa, men jag höll minen och höll min pojkvän hårt i handen och gick upp till receptionen.. Vi fick sätta oss i ett väntrum, och kvart över 8 prick kom en underbar sjuksköterska som hette Eva, som sedan kom till att ta hand om mig under hela tiden.. Hon kallade in mig, och jag fick pussa min älskling hejdå<3, jag kom in och fick ett papper att fylla i om mig & min pojkvän, sen fick jag även ett par jätte fula strumpor att ta på mig, ett par obehagliga trosor och en "operations-klänning" som jag kallar det.. Sedan följde Eva mig in till ett rum med 5 sjukhus-sängar och jag fick en säng närmast fönstret, tuur.. Jag fick lägga mig ner och säga mitt person-nummer och sådära, sen satte även Eva in en nål i mitt armveck, där jag skulle få dropp, smärtstillande och narkos.. Jag fick ligga i ungefär 5 minuter, sen kom två kvinnliga läkare och hämtade mig & sängen , de körde mig till Operationssal 4 där de ställde sängen efter det fick jag gå in i operstionssalen.
Det första jag såg inne i salen var en manlig läkare, och det första jag sa till honom var " Du ska inte operera mig! " , han svarade med ett skratt och sa "nej jag är bara narkos-läkare, det är inte jag som kommer att operera dig" sen flinade han lite åt mig.. inte det att jag har något emot manliga läkare, men vill inte ha någon man i mina nedre områden som jag inte känner (a) jag fick lägga mig på bordet och de gav mig en medicin, genom nålen, mot illamående så jag inte skulle kräkas när jag vaknade efteråt och jag har nog aldrig mått så illa i hela mitt liv innan som jag gjorde när han gav mig den medicinen. Sen kom det fram en kvinlig läkare till mig och presenterade sig och sa att det var hon som skulle genomföra min operation.. Den manlige läkaren gav mig 3 sprutor smärtstilande, istället för två då jag sa att jag känner smärta otroligt lätt, och sedan sa han att han nu skulle ge mig narkosen. En kvinlig läkare sa att jag skulle andas syr-gas samtidigt som jag fick narkosen och jag kan säga att jag minns att jag tog två andetag av syrgasen sen minns jag ingenting förens jag vaknade upp...
Jag vaknade upp 08.40 , och då var Eva hos mig för att mäta mitt blodtryck. Det första jag sa till henne var "jag vill ha ett par trosor" .. Hon småskrattade och hjälpte mig på med ett par av deras obehagliga nät-trosor med den största bindan jag har sett i hela mitt liv.. Sedan låg jag bara där , jag ångrade mig så otroligt mycket, jag brast i tårar och kände mig som världens hemskaste person som nyss tagit bort sitt eget barn.. Jag grät och jag kände mig så otroligt misslyckad , jag var hemsk , jag hade verkligen varit en otroligt hemsk person nyss , jag hade verkligen tagit bort mitt eget barn, MITT barn av mitt eget kött & blod.. Först på plats när jag bröt ihop var denna underbara sjuksköterskan Eva som inte ville lämna mig så andra fick ta hand om de andra patieterna . Jag är glad att Eva hjälpte mig, hon pratade med mig och fick mig att förstå att jag inte var en hemsk person , hon sa till mig att min lilla bebis finns kvar i mitt hjärta och att h*n kommer att följa mig med varenda steg jag tar och att h*n kanske tillochmed blir min egna lilla skydds-ängel .. När klockan var halv 12, ungefär 3 timmar efter att jag vaknat upp så sa Eva att jag fick lov att gå hem nu , och hon frågade om min pojkvän var här utanför och jag sa att jag antog att han var det för han sa att han skulle vara det ... Så en annan sjuksköterska tog ut nålen jag hade i armen sen följde hon mig ut , påvägen ut så kom Eva snabbt fram till mig och gav mig en kram, jag kände mig så liten i hennes famn, jag kände mig som världens minsta person som verkligen behövde all stöd jag bara kunde få ... Jag fick gå ut och klä på mig, och jag fick även en bild av Eva på min lilla bebis från ultraljudet den 1e Oktober eftersom jag hade frågat om hon kunde fixa fram en bild till mig..
När jag hade klätt på mig och sagt hejdå till Eva så gick jag ut , jag smög faktiskt lite för jag hade så ont att jag knappt kunde gå.. Jag såg min pojkvän sitta i väntrummet och när han vände sig mot mig såg han ledsen ut och jag ville bara krama om honom och gråta ut i hans famn! men jag lät bli, jag kramade om honom och han frågade direkt hur jag mådde .. Vi åkte hem till honom, och han gick upp och hämtade Dina undertiden jag satt kvar i bilen, han ville inte att jag skulle anstränga mig genom att gå i trappor .. Han kom ner med Dina, och hon kissade och sen så åkte vi hem till mig.. Min älskling parkerade så nära dörren han kunde för han ville inte att jag skulle gå så långt , när vi kom upp så kramade mamma om mig & min pojkvän sen gjorde hon pankaks-smet till oss haha som jag stekte upp sen , min pojkvän ville göra pannkakorna för han ville inte att jag skulle anstränga mig, och jag fick inte duka heller hehe han var så gullig mot mig <3 min mamma åkte till stan, och jag & min pojkvän åt upp alla goda pannkakor hehe (a) efter det slöade vi i soffan, sen gick vi och la oss för vi båda var så oerhört trötta ...
Runt 5 tiden så ringde min pojkvän till restaurant Natalie på PersKrog för att beställa ett bord till oss för han tyckte att jag förtjänade det , han sa att det var en " 5 månader tillsammans/välkommen hem/du är världens modigaste och du förtjänar allt " - middag hehe <3 Så vi fick tid där klockan 7 och jag började att göra vid mig då jag inte vart speciellt uppklädd till & från & efter sjukhusvistelsen , när klockan var lite över 6 körde vi och hämtade ut pengar sen vidare till restaurangen . Det var jätte gott med mat, och jag njöt över att bara vara och umgås med min pojkvän igen , men jag hade ont i magen och fick även ont i mitt hjärta för ungefär var 5e minut slog det mig att jag inte var gravid längre, jag hade verkligen gjort en abort som jag alltid sagt till mig själv att jag aldrig någonsin skulle göra ... Men min pojkvän hjälpte mig och försökte få mig att förstå att det var gjort och att det var det bästa just nu för oss alla tre<3
Efter middagen åkte vi hem till min pojkvän en liten stund, sen hem till mig så jag packade lite och hämtade lilla hund-valpen och sedan åkte vi hem till pojkvännen igen och jag skulle spendera natten där <3
Kan säga att jag var så trött, och jag hade så ont, och jag hade en fruktansvärd ånger i kroppen så jag somnade redan klockan 22.00 och jag sov inte världsbäst under natten men samtidigt inte dåligt iheller , för jag hade min pojkvän bredvid mig som inte släppte taget om mig en enda sekund under hela natten , och i mitt huvud hade jag UL-bilden framför mig , och vårt lilla barn är/var verkligen jätte söt och liten <3
Jag själv är jätte emot abort , och detta är den första och den sista aborten som jag kommer att genomgå , för jag känner att denna smärtan både fysiskt och psykiskt vill jag aldrig någonsin gå igenom igen ... Så nu längtar jag tills nästa gång jag plussar, samtidigt som jag hoppas att det tar ett bra tag tills dess så att jag & min pojkvän har flyttat hemifrån, varit tillsammans längre och båda har bra och fasta jobb , för vår tid kommer , min tid kommer och det är inte alldeles för långt kvar tills dess"
Det blev lite långt ser jag nu, men detta är vad jag skrivit i min privata blogg om just denna dagen som jag idag verkligen ångrar att jag genomgick ...
Jag ångrar idag att jag tog bort vårt lilla barn ,jag vill ha tillbaka henne/honom , men så blir det tyvärr inte :( Men det kommer , det gör det verkligen .. Men ångern jag känner i kroppen nu kommer inte att försvinna ur min kropp på ett bra tag ..
5e Oktober 2010 <3
" 5e oktober 2010 , dagen då jag skulle genomgå den fruktade aborten . jag skulle verkligen komma att ta bort mitt lilla barn, min egna lilla bebis som växer inuti min kropp, min bebis som fått magen att börja puta redan ..
Natten från den 4e oktober till den 5e oktober så sov jag hemma hos min underbara pojkvän, eftersom han skulle följa med mig och vi hade tid på KvinnoKliniken redan klockan 08.15 , så vi kände att det blev den bästa lösningen...
jag hade ställt klockan på 05.10 för kvart över 5 skulle jag ta två tabletter som jag fick den 1e Oktober , så jag gick upp och tog tabletterna sen skulle jag somna om. kan säga att det inte riktigt blev som planerat. När jag hade tagit tabletterna så började aborten direkt så jag fick ångest lika fort som jag la mig ner i sängen bredvid min pojkvän igen.. Jag vill bara brista ut i gråt och spola tillbaka tiden, men jag visste innerst inne att detta är den bästa lösningen för mig, min pojkvän och vårt ofödda barn<3
Jag sov lite då & då , men jag vaknade ungefär var 20e minut av att jag fick ont i magen och bara ville börja gråta.. Halv 7 började älsklingens larm att pipa, men vi låg kvar i sängen tills mitt mobil-larm började att pipa istället.. Mitt larm gick igång klockan 7 eftersom vi tänkte köra hemifrån halv 8 . Jag gick upp och klädde på mig, och gick ut med min lilla Dina, när jag kom tillbaka ungefär kvart över 7 låg min slöa pojkvän kvar i sängen, men snart började han att göra vid sig med .. När klockan var 07.36 gick vi hemifrån och ner till bilen , vi körde och ställde oss i Lidl's parkeringshus och sedan gick vi hand i hand till KvinnoKliniken.. Jag såg att vi kom till ingång 74, och när vi gick innanför dörrarna och närmade oss trapporna till våning 2 så började magen att krampa, men jag höll minen och höll min pojkvän hårt i handen och gick upp till receptionen.. Vi fick sätta oss i ett väntrum, och kvart över 8 prick kom en underbar sjuksköterska som hette Eva, som sedan kom till att ta hand om mig under hela tiden.. Hon kallade in mig, och jag fick pussa min älskling hejdå<3, jag kom in och fick ett papper att fylla i om mig & min pojkvän, sen fick jag även ett par jätte fula strumpor att ta på mig, ett par obehagliga trosor och en "operations-klänning" som jag kallar det.. Sedan följde Eva mig in till ett rum med 5 sjukhus-sängar och jag fick en säng närmast fönstret, tuur.. Jag fick lägga mig ner och säga mitt person-nummer och sådära, sen satte även Eva in en nål i mitt armveck, där jag skulle få dropp, smärtstillande och narkos.. Jag fick ligga i ungefär 5 minuter, sen kom två kvinnliga läkare och hämtade mig & sängen , de körde mig till Operationssal 4 där de ställde sängen efter det fick jag gå in i operstionssalen.
Det första jag såg inne i salen var en manlig läkare, och det första jag sa till honom var " Du ska inte operera mig! " , han svarade med ett skratt och sa "nej jag är bara narkos-läkare, det är inte jag som kommer att operera dig" sen flinade han lite åt mig.. inte det att jag har något emot manliga läkare, men vill inte ha någon man i mina nedre områden som jag inte känner (a) jag fick lägga mig på bordet och de gav mig en medicin, genom nålen, mot illamående så jag inte skulle kräkas när jag vaknade efteråt och jag har nog aldrig mått så illa i hela mitt liv innan som jag gjorde när han gav mig den medicinen. Sen kom det fram en kvinlig läkare till mig och presenterade sig och sa att det var hon som skulle genomföra min operation.. Den manlige läkaren gav mig 3 sprutor smärtstilande, istället för två då jag sa att jag känner smärta otroligt lätt, och sedan sa han att han nu skulle ge mig narkosen. En kvinlig läkare sa att jag skulle andas syr-gas samtidigt som jag fick narkosen och jag kan säga att jag minns att jag tog två andetag av syrgasen sen minns jag ingenting förens jag vaknade upp...
Jag vaknade upp 08.40 , och då var Eva hos mig för att mäta mitt blodtryck. Det första jag sa till henne var "jag vill ha ett par trosor" .. Hon småskrattade och hjälpte mig på med ett par av deras obehagliga nät-trosor med den största bindan jag har sett i hela mitt liv.. Sedan låg jag bara där , jag ångrade mig så otroligt mycket, jag brast i tårar och kände mig som världens hemskaste person som nyss tagit bort sitt eget barn.. Jag grät och jag kände mig så otroligt misslyckad , jag var hemsk , jag hade verkligen varit en otroligt hemsk person nyss , jag hade verkligen tagit bort mitt eget barn, MITT barn av mitt eget kött & blod.. Först på plats när jag bröt ihop var denna underbara sjuksköterskan Eva som inte ville lämna mig så andra fick ta hand om de andra patieterna . Jag är glad att Eva hjälpte mig, hon pratade med mig och fick mig att förstå att jag inte var en hemsk person , hon sa till mig att min lilla bebis finns kvar i mitt hjärta och att h*n kommer att följa mig med varenda steg jag tar och att h*n kanske tillochmed blir min egna lilla skydds-ängel .. När klockan var halv 12, ungefär 3 timmar efter att jag vaknat upp så sa Eva att jag fick lov att gå hem nu , och hon frågade om min pojkvän var här utanför och jag sa att jag antog att han var det för han sa att han skulle vara det ... Så en annan sjuksköterska tog ut nålen jag hade i armen sen följde hon mig ut , påvägen ut så kom Eva snabbt fram till mig och gav mig en kram, jag kände mig så liten i hennes famn, jag kände mig som världens minsta person som verkligen behövde all stöd jag bara kunde få ... Jag fick gå ut och klä på mig, och jag fick även en bild av Eva på min lilla bebis från ultraljudet den 1e Oktober eftersom jag hade frågat om hon kunde fixa fram en bild till mig..
När jag hade klätt på mig och sagt hejdå till Eva så gick jag ut , jag smög faktiskt lite för jag hade så ont att jag knappt kunde gå.. Jag såg min pojkvän sitta i väntrummet och när han vände sig mot mig såg han ledsen ut och jag ville bara krama om honom och gråta ut i hans famn! men jag lät bli, jag kramade om honom och han frågade direkt hur jag mådde .. Vi åkte hem till honom, och han gick upp och hämtade Dina undertiden jag satt kvar i bilen, han ville inte att jag skulle anstränga mig genom att gå i trappor .. Han kom ner med Dina, och hon kissade och sen så åkte vi hem till mig.. Min älskling parkerade så nära dörren han kunde för han ville inte att jag skulle gå så långt , när vi kom upp så kramade mamma om mig & min pojkvän sen gjorde hon pankaks-smet till oss haha som jag stekte upp sen , min pojkvän ville göra pannkakorna för han ville inte att jag skulle anstränga mig, och jag fick inte duka heller hehe han var så gullig mot mig <3 min mamma åkte till stan, och jag & min pojkvän åt upp alla goda pannkakor hehe (a) efter det slöade vi i soffan, sen gick vi och la oss för vi båda var så oerhört trötta ...
Runt 5 tiden så ringde min pojkvän till restaurant Natalie på PersKrog för att beställa ett bord till oss för han tyckte att jag förtjänade det , han sa att det var en " 5 månader tillsammans/välkommen hem/du är världens modigaste och du förtjänar allt " - middag hehe <3 Så vi fick tid där klockan 7 och jag började att göra vid mig då jag inte vart speciellt uppklädd till & från & efter sjukhusvistelsen , när klockan var lite över 6 körde vi och hämtade ut pengar sen vidare till restaurangen . Det var jätte gott med mat, och jag njöt över att bara vara och umgås med min pojkvän igen , men jag hade ont i magen och fick även ont i mitt hjärta för ungefär var 5e minut slog det mig att jag inte var gravid längre, jag hade verkligen gjort en abort som jag alltid sagt till mig själv att jag aldrig någonsin skulle göra ... Men min pojkvän hjälpte mig och försökte få mig att förstå att det var gjort och att det var det bästa just nu för oss alla tre<3
Efter middagen åkte vi hem till min pojkvän en liten stund, sen hem till mig så jag packade lite och hämtade lilla hund-valpen och sedan åkte vi hem till pojkvännen igen och jag skulle spendera natten där <3
Kan säga att jag var så trött, och jag hade så ont, och jag hade en fruktansvärd ånger i kroppen så jag somnade redan klockan 22.00 och jag sov inte världsbäst under natten men samtidigt inte dåligt iheller , för jag hade min pojkvän bredvid mig som inte släppte taget om mig en enda sekund under hela natten , och i mitt huvud hade jag UL-bilden framför mig , och vårt lilla barn är/var verkligen jätte söt och liten <3
Jag själv är jätte emot abort , och detta är den första och den sista aborten som jag kommer att genomgå , för jag känner att denna smärtan både fysiskt och psykiskt vill jag aldrig någonsin gå igenom igen ... Så nu längtar jag tills nästa gång jag plussar, samtidigt som jag hoppas att det tar ett bra tag tills dess så att jag & min pojkvän har flyttat hemifrån, varit tillsammans längre och båda har bra och fasta jobb , för vår tid kommer , min tid kommer och det är inte alldeles för långt kvar tills dess"
Det blev lite långt ser jag nu, men detta är vad jag skrivit i min privata blogg om just denna dagen som jag idag verkligen ångrar att jag genomgick ...
Jag ångrar idag att jag tog bort vårt lilla barn ,jag vill ha tillbaka henne/honom , men så blir det tyvärr inte :( Men det kommer , det gör det verkligen .. Men ångern jag känner i kroppen nu kommer inte att försvinna ur min kropp på ett bra tag ..
5e Oktober 2010 <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.