Oj, vilka dagar

Igår för exakt 9 år sedan knackade det en snygging på min dörr och jag föll pladask, min sambo och pappan till mina barn. Igår på morgonen var vi påväg till Ica maxi för att handla och jag tittade på min klocka och såg att det var den 5 september, vänder mig om och ger honom en blöt kyss. Lite lätt chockerad men glad frågade han, " - Tack, vad nu detta?" 9 år har passerat sedan vi blev tillsammans på riktigt, efter ett antal fegerier fram och tillbaka. Min första och enda riktiga kärlek, känner mig så lyckligt lottad och inte tänkte jag på att vi skulle bilda familj när jag satt där och dreglade i skolkatalogen ;P vi firade med Entrecote, ungsbakad potatis och stekt sparris med beasås när lillan krypit till kojjs, en mysig dag.

Vi satt och pratade när vi åt och kom och tänka på att vi båda har gått hemma tillsammans nu i 15 månader sedan Natalie föddes, och det är ett under att vi inte har bråkat mer eller gått varandra på nerverna :P

Jag är ju mammaledig och sambon har studerat på universitet fast på distans, vi har fått uppleva i princip alla "första gången" saker med Natalie tillsammans och det är vi extremt tacksamma över, för den här tiden kommer vi aldrig att få tillbaka. I våras tog sambon examen och har ströjobbat under sommarmånaderna och de senaste två månaderna har jag känt en gnutta oro för hur det ska bli med jobb som nyexad i dessa tider, kommer vi behöva flytta? och gravidhormoner är ju inte alltid speciellt hjälpsamma.

Men idag har jag gått på helspänn under hela dagen då han provjobbat för ett nytt företag, han kommer hem och ger nyheten att han har fått provanställning på 6 månader.....REN OCH SKÄR LYCKA!! Fan, det känns som om vi har vunnit på lotto, allt faller på plats och vi är så jäkla tacksamma! Känns nästan för bra för att vara sant, dock missar han ultraljudet på tisdag, men vi har goooott om tid att träffa den lill* när det väl är dags.

Nej nu blir det sängen, och jag kommer sova RIKTIGT gott inatt!