Oj vad tiden rusar iväg
Nipi · 2009-08-30 · 511 visningar
Well. Tänka sig, bara drygt 3 veckor kvar till BF. Vem kunde tror att det skulle gå så pas fort.
Haft en fin sommar, mått bra sedan v. 25. Inte känt mig direkt tung eller haft svårt för att göra någonting heller. Många besök här i vårt hus, t.o.m. mina föräldrar har varit här i 2 veckor (de bor långväga).
Vi fick göra ett extra UL i vecka 32 för att kontrollera barnets tillväxt. Detta med tanke på att jag mått så väldigt dåligt under den första hälften av graviditeten och inte fick någon direkt mage förrän v. 24-25. Allt var fint även då. Det som verkligen har stämt, känner jag nu, är det som barnmorskan sade då - att man oftast mår toppen fram till v. 36. Då kommer tyngdkänslan och obehagen som skall leda till längtan efter att föda. För bara en vecka sedan tänkte jag att det är ju så mysigt och bekvämt att ha bebisen i magen att jag vill nog inte pluppa ut den. Jag menar, tänk själv - ingen risk att man skall glömma kvar den någonstans, matning etc. sker per automatik, det är jättemysigt när den rör sig men vill jag göra något på egen hand, så är den tyst och snäll :D
Men de senaste dagarna har jag känt mer och mer att det blir nog rätt skönt att slippa ha en fotboll inopererad också. Det börjar trycka rejält mot revbenen. Barnet har det trångt och jag likaså. Jag måste kissa minst 3 gånger varje natt och varje vändning i sängen är ett projekt. Är inte alls stor egentligen men på nätterna får jag en upplevelse av att vara en sjölejonhane eller någon annan kolossal sälsläktning.
Men inte gnäller jag egentligen. Det är ju vad jag så gärna ville :)
Haft en fin sommar, mått bra sedan v. 25. Inte känt mig direkt tung eller haft svårt för att göra någonting heller. Många besök här i vårt hus, t.o.m. mina föräldrar har varit här i 2 veckor (de bor långväga).
Vi fick göra ett extra UL i vecka 32 för att kontrollera barnets tillväxt. Detta med tanke på att jag mått så väldigt dåligt under den första hälften av graviditeten och inte fick någon direkt mage förrän v. 24-25. Allt var fint även då. Det som verkligen har stämt, känner jag nu, är det som barnmorskan sade då - att man oftast mår toppen fram till v. 36. Då kommer tyngdkänslan och obehagen som skall leda till längtan efter att föda. För bara en vecka sedan tänkte jag att det är ju så mysigt och bekvämt att ha bebisen i magen att jag vill nog inte pluppa ut den. Jag menar, tänk själv - ingen risk att man skall glömma kvar den någonstans, matning etc. sker per automatik, det är jättemysigt när den rör sig men vill jag göra något på egen hand, så är den tyst och snäll :D
Men de senaste dagarna har jag känt mer och mer att det blir nog rätt skönt att slippa ha en fotboll inopererad också. Det börjar trycka rejält mot revbenen. Barnet har det trångt och jag likaså. Jag måste kissa minst 3 gånger varje natt och varje vändning i sängen är ett projekt. Är inte alls stor egentligen men på nätterna får jag en upplevelse av att vara en sjölejonhane eller någon annan kolossal sälsläktning.
Men inte gnäller jag egentligen. Det är ju vad jag så gärna ville :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.