Och nu kom förlossningsrädslan...

Jag har hittills inte haft nån oro för förlossningen...mina 2 senaste gick superbra å flickorna vägde typ 3700 trots att jag gick över 2 veckor med bägge.

Jag va hos BM förra veckan å mätte magen å han toppade kurvan vilket gjorde mig rädd....

Mitt första barn va oxå en kille och toppade kurvan å kom ut 40+1 och vägde 4240.

Jag va bara 19 år när jag fick han å hela händelsen va jätte traumatisk.

Låg inne i flera dygn med värkar å krystade läääänge innan de beslöt sig för klocka.

Ingen bedövning tog å de gjorde fruktansvärt ont.

Jag gick sönder massor å bev sydd av en elev utan mitt godkännande...å inte ens bra sydd.

Mådde riktigt dåligt länge över hur mitt kön såg ut...idag stör de mig inte men som 20åring va de hemskt å jag skämdes mycket.

Jag vet att jag kan föda barn...båda mina tjejer födde jag med bara lustgas och smärtan va inte alls så hemsk å upplevelserna va fina.

Men nu när jag har en stor kille där inne igen så blir jag rädd.

Jag vill inte föda en 4200g kille igen!!

Jag vill inte gå sönder å jag vill inte behöva klocka.

Ska få tul å samtal med läkare om han ligger kvar högt på kurvan så vi kan ha koll på att han inte blir för stor.

Men de e ändå läskigt...