och det fortsätter..

Jag trodde att inte mamman kunde bestämma vem barnet skulle vara med när det är pappans vecka. Men nähä, min sambo ringde familjerätten och tills utredningen är avslutad så kan mamman neka pappan att ta barnet. Och då kommer han ju aldrig få någon möjlighet att prata med henne utan mammans inblandning, så jag får helt enkelt bo hos mina föräldrar nästa vecka.
Jag är fortfarande övertygad om att hon gör såhär för att komma åt mig och skapa intriger mellan mig, min sambo och barnet. Kanske är hon avundsjuk för att hennes förhållande går dåligt, eller så är hon avundsjuk för att barnet tycker om mig såpass mkt som hon gör. Jag vet inte. Nu är även min sambo övertygad om det, och han har känt henne i åtta år, de har varit tillsammans i sex år. Så han om någon känner ju henne.
Inatt fick han ett sms från henne: "vad ska ni göra nu?" Han ringde upp idag och frågade vad hon menade. Vad kan vi göra tills soc kallar oss, liksom? Då började hon snäsa och skrika, så låter 85% av deras samtal och min sambo är alldeles för snäll och tålmodig för sitt eget bästa. Han förstår ju att jag är oskyldig, han har hört alla vittnen som var där (det har hon också gjort, men av ren djävulskap tjatar hon om att hennes egen dotter inte ljuger trots att hon pratat med flertalet vuxna), så min sambo försvarar mig och säger att det inte har hänt. Då skriker hon något om att han väljer mig före sitt barn, vilket naturligtvis inte är sant, och säger att han kan dra så långt åt helvete. Sen får han sms på sms på sms om att han är så psyk i huvudet och alla hennes problem får gå ut över honom. Jag tycker så synd om honom så jag vet inte vad jag ska göra. Men för en gångs skull behöver jag inte vara orolig, snacka om att han står upp för sig själv. Han har bokat in en tid hos familjerätten för att få på papper hur de ska ha barnet, efter två år av tjorv, han har haft henne åtta månader i rad, så många gånger i början av hennes vecka för att hon inte svarat i telefon eller varit kontaktbar alls. Så nu hoppas jag att det blir bättre. Hade det handlat om enbart henne hade jag ignorerat alla hennes krav, men det här gäller inte mig och henne. Både barnet och pappan är också inblandade, och jag älskar båda två så jag får acceptera hennes orimliga nycker, än så länge.