Nyår i sjukhussängen

Dag tre på sjukhuset och än vet vi inte när vi kommer hem. Känns kasst, känner mig ledsen, arg och besviken på att det blev såhär. Men samtidigt måste Melanie bli frisk. I måndags vaknade hon förkyld sedan innan och med ett svullet öga...magkänslan sa till mig att det behövde kollas nu och jag hade rätt. På kvällen fick vi bekräftat etmoidit vilket var det sista vi ville höra...infektion som liknar bihåleinflammation men är mycket farligare så efter aggressiv behandling med antibiotika, ständigt febernedsättande och smärtstillande och näsdroppar så är hon lite bättre.... Dock är hon ledsen och här hemlängtan, och det har jag med. Tårarna rinner nu bär hon sover och jag saknar sonen och sambon...det nya året ska firas in med dom som man vill spendera resten av året med... Melanie är självklart en av dom men det saknas andra som jag längtar efter. Ta vara på era nära och kära allihopa