Ny vecka

Ny vecka har inletts med nedräkning, känns som en evighet sen den va på riktig. Efter den sena aborten så åkte ju paraplyet fram under en tid och det är nog inte förräns nu som det känns äkta, våra försök att få ett gemensamt barn det vill säga. Vill ju SÅ gärna!!! Fast jag vet att det kommer att bli surt runtomkring,Hur tänker ni...Varför....skulle ni inte vara egoistiska med tiden.....kommer du/ni att orka...tänk på att ni inte är purunga längre....

Ja men va FAN jag är väl inte pensionär än!? 43 är väl inte SÅ farligt? Tänk på allt vi kan erbjuda en liten, all erfarenhet....vi ränner ju inte på krogen direkt och ber om barnvakt var och varannan helg .....Nån gång kanske man skulle vilja få en 24 timmars men de lär inte vara ofta....Ekonomin är ju okej...... Så e problemet???