Ny vecka

Japp då va jag inne i vecka 28 12 veckor kvar. Känns som en mindre evighet. Bröt ihop igår. Tårarna bara rann och rann. Jag brukar liksom inte klaga ( här inne har jag gjort de men inte irl) sambon bara: men jag fattar ingenting varför bryter du ihop nu när du varit så otroligt stark innan? O då fick jag ju snällt förklara mig. De är inte så enkelt när hela kroppen förändrar sig. Har ju fått utslag i händerna ( ser ut som eksem i hela handflatorna) har fått en remiss till Sahlgrenska för att kolla vad det kan va men de har gjort att jag tappat mkt av min kraft i händerna. Jag är väldigt rastlös nu när jag inte får jobba. Liksom klättrar bokstavligen på väggen. Den där starka svetsartjejen finns hon ens kvar? Jag saknar henne :/ sen att jag känner mig som en stor blåval gör ju inte detta bättre jag orkar knappt göra hälften av alla saker jag kunde göra innan. O sen hur kul är det att man gör undersökningar varje vecka ( ja de är super mysigt att se dom små på ultraljudet varannanvecka) men träffar bm varannan vecka med. Kan ju typ inte planera mitt liv kan inte åka iväg i hälsa på någon i en vecka om jag skulle vilja. Jag känner mig låst. Ursh för mig och för detta klaginlägg. Jag vill ha mina tjejer hos mig nu.. Btw fick min första bristning igår :/ 2 cm lång låter inte hemskt men ändå. Nu kommer dom väl komma som ogräs. Nä nu ska jag lägga mig i soffan en stund är trött.