Nu går tiden långsamt!!

Det känns som en evighet sedan jag var hos BM. Jag har inte varit sedan inskrivningen i mitten av december och jag ska inte dit förrän i mars. Men 17 februari ska jag äntligen få se på den lille på rutinultraljudet. Det är ganska sent men då kanske man ser ännu bättre bara. Nu syns det åtminstone att jag är gravid. En liten bula putar ut och bebisens rörelser har blivit mer märkbara, speciellt om jag putter lite på magen på kvällarna. Då blir det ett himla liv <3 Att man kan älska någon så mycket som man aldrig hållt i sina armar.