Nu börjas det igen...
Sparris · 2011-11-07 · 601 visningar
Åh vad jag blir ledsen, lergigan comp har funkat jätte bra i 2 dagar sedan jag fick komma hem från dropp men nu är hela illmående köret igång igen. Det är just när jag vaknar på morgonen jag hinner knappt öppna ögonen innan jag måste kasta mig mot hinken bredvid sängen. Hopplöst, känner mig så slut i kroppen och på jobbet undrar dem väl vart jag tagit vägen.
Till råga på det så har nu vår lilla hund blivit spy sjuk och fått extrem diarre vilket inte är kul att vakna till. Bra övning inför en bebis men det luktar ju så illmåendet kommer krypande som en liten ål...
Har nu mått illa sedan vecka 6 och är ni i vecka 9, när brukar det gå över, jag förstår att det är individuellt men på ett ungefär?
Har mitt första MVC möte nästa vecka, kvart i 8 på morgonen så vi får väl se hur det går, om jag lyckas ta mig dit eller inte. Hoppas eländet går över snart så jag får komma tillbaka till världen utanför lägenheten. Känns hopplöst att ligga i sängen halvt handikappad halva dagarna. Inte bara för att det är jobbigt att må som man mår men man får ju höra från svärmor sen hur duktig hennes son är som minnsan jobbar medans jag bara ligger hemma och tycker synd om mig själv. Borde inte ta åt mig men det känns inte så roligt att höra.
Det viktigaste för mig är att min bebis mår bra och att den mår bra under hela den tid som är kvar tills plutten ska titta fram! Sen struntar jag faktiskt i övriga omvärldens åsikter om hur vida man ligger hemma eller inte.
Nu har jag gnällt färdigt för stunden och ska försöka få i mig lite nyponsoppa, hoppas ni andra har det lite lättare! =)
Kramar från mig
Till råga på det så har nu vår lilla hund blivit spy sjuk och fått extrem diarre vilket inte är kul att vakna till. Bra övning inför en bebis men det luktar ju så illmåendet kommer krypande som en liten ål...
Har nu mått illa sedan vecka 6 och är ni i vecka 9, när brukar det gå över, jag förstår att det är individuellt men på ett ungefär?
Har mitt första MVC möte nästa vecka, kvart i 8 på morgonen så vi får väl se hur det går, om jag lyckas ta mig dit eller inte. Hoppas eländet går över snart så jag får komma tillbaka till världen utanför lägenheten. Känns hopplöst att ligga i sängen halvt handikappad halva dagarna. Inte bara för att det är jobbigt att må som man mår men man får ju höra från svärmor sen hur duktig hennes son är som minnsan jobbar medans jag bara ligger hemma och tycker synd om mig själv. Borde inte ta åt mig men det känns inte så roligt att höra.
Det viktigaste för mig är att min bebis mår bra och att den mår bra under hela den tid som är kvar tills plutten ska titta fram! Sen struntar jag faktiskt i övriga omvärldens åsikter om hur vida man ligger hemma eller inte.
Nu har jag gnällt färdigt för stunden och ska försöka få i mig lite nyponsoppa, hoppas ni andra har det lite lättare! =)
Kramar från mig
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.